Nu var det dags igen

Ännu en resa uppåt. Det krävs alltid lite planering när man ska åka tåg hela familjen, inklusive katterna och packning för en vecka. Alltid lite kaos.
Vi ska åka hem till våra föräldrar i en vecka. Träffa släkt och vänner och sånt.
Vi ska titta på ett hus också. Hus med lada i en skogsbacke med enskild väg och stor tomt. Låter bra, vi får väl se. Billigt var det i alla fall, och det måste det nästan vara om vi ska köpa det.
Sen ska vi vara barnlediga lördag natt, för första gången sen Rasmus föddes. Han får nöja sig med välling den natten, för jag ska dricka vin.
Mycket händer nu med Rasmus. Han börjar få en tand, första tanden, och sen kommer han att börja krypa vilken dag som helst, och sitter, det gör han nu, men det är lite vingligt.

frigörande sång

Jag sjunger mycket nu för tiden. Mest är det barnvisor och påhittade snuttar som jag sjunger för lille Rasmus, men jag sjunger ofta med storebror Douglas också. Han har börjat skolkör, det tycker jag är roligt, och han vågar sjunga mycker mer nu för tiden. Jag har kommit på att Rasmus gillar när jag spelar gitarr. Jag är inte speciellt duktig på att spela, men jag blir bättre och det ger mig en chans att sjunga lite andra sånger också. Så länge jag spelar på gitarren sitter Rasmus tyst i babysittern och tittar.
Igår gick jag på kyrkokörens körövning. Jag har inte sjungit i kör sen gymnasiet. Då var jag med i två körer och jag tyckte det var jätteroligt. Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och börjat sjunga i kör igen. Visserligen är jag inte kyrklig, men jag anser att det inte ligger någon fara i att lovsjunga gud, vilken gud det än handlar om, och det var härligt att sjunga stämmor igen.
Det är frigörande att sjunga, jag blir lycklig av det. Det är som varje ton släpper ut lite av det negativa och släpper in mera av glädjen.


en ny härlig tvist på storyn

Det är konstigt. Jag tror att jag har storyn klar, att jag vet ungefär vad som kommer att hända i boken jag skriver, men helt plötsligt skriver jag något helt oväntat. Det känns ofta som om hela historien redan finns, ner till minsta detalj, och jag är bara ett redskap för att få den nertecknad. Handlingen kommer i små doser, som små molntussar som helt plötsling passerar förbi i obestämd ordning. "poff" så har öknen en historia som jag aldrig kunde ha föreställt mig innan den uttalades av en av huvudkaraktärerna i boken.

nu sover den lille...

...han somnade på mage på mitt bröst efter en mugg välling och lite bröstmjölk. Lägenheten är städad och något ommöblerad.
Jag tänkte ägna några minuter åt min bok. Just nu är det morgon i öknen. Solstrålarna börjar värma alla i lägret....

Stackars liten...

......det måste vara jobbigt att vara sex månader gammal och förkyld. Vår lille Rasmus är så snörvlig och gnällig och jag tycker så synd om honom när han inte kan ta nappen för han är så täppt. Som tur är brukar det släppa när jag ammar honom. Jag minns inte om det var tre eller två gånger jag vaknade i natt och lade honom vid bröstet, men han hade lättare att andas när jag lade honom för att sova igen. Det är något mirakulöst med bröstmjölk, och jag ska försöka amma honom så länge som möjligt. Än så länge tycker han så mycket om mina bröst så det skulle vara en omöjlighet att sluta, men vi börjar ge honom mer och mer annan mat. Just nu matar hans pappa honom med banan och mango pure, och han smackar gott.
Storebror är på en klasskompis sjuårskalas, han borde komma hem om en halvtimma eller så. Jag har sagt att jag ska städa idag. Dammsuga hela lägenheten, städa toaletten och dammtorka. Jag får göra det innan jag börjar tänka för mycket på det, det är ju snabbt gjort, det är ju inte jobbigt, det är ju värsta lyxproblemet eller hur...

29777-1

29777-1
Jag vistas här ibland på dagarna nu för tiden, i tanken eller i skrivandet.


varför utedasset?

jag skrev en hel jättelång kärleksförklaring till vårt utedass som förklaring till varför jag råkade välja just det bloggnamnet. Sen försvann hela skiten när jag skulle spara. Jag satt säkert tjugo minuter och beskrev hur vi byggde det, hur det var i början, vilka tidningar vi hade, hur det var inrett...... HELA SKITEN!!!
och sen försvinner det bara..........tio djupa andetag och ett leende senare tänker jag att jag kanske borde ta och höststäda dasset när vi är där nu på höstlovet......

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!