Nationaldagen - Ayla en månad gammal

Dagen spenderades på olika håll. Fredrik spelade fotboll, Rasmus var med farmor och farfar, Douglas hos en kompis och jag och Ayla hemma. På kvällen förenades vi för grillning i sommarvärmen.



syskonmys med sojakorv



största bror och minsta syster



mellanbarnet på vår nya beach



livet på en terass

treveckorsbilder

image96

Tre veckor gammal....



hos brorsorna

tvåveckorsbild

image92
Ayla Viola, två veckor gammal

och andra bilder från dagen...

         
sådan far sådan son   arg rasmus           ziggy poserar

Om hur Ayla föddes

Jag ville ha en hemförlossning. När jag födde vår son Rasmus två år tidigare så föddes han i vardagsrummet i vår lägenhet i Svalöv med två hembarnmorskor närvarande. Hemförlossning fanns i tankarna redan innan jag blev gravid den gången och kändes som en självklarhet när jag nu blev gravid igen.

På mödravården var de positiva, släkt och vänner likaså. Det gick ju så bra förra gången, och det fanns hembarnmorskor att tillgå även i den här delen av landet.

Ett krux fanns bara. Mellan den tredje och sjunde maj skulle hembarnmorskan vara på jordemorskonferens i Finland. Ville jag ha hennes hjälp så fick jag inte föda då, för den assisterande barnmorskan ryckte inte ut på egen hand. Med beräknad förlossning den nionde maj, och då Rasmus föddes fem dagar innan beräknat förra gången så var det ju inte de lämpligaste datumen som hon skulle vara borta. Jag hoppades på att föda innan hon åkte så jag slapp fundera på vad jag skulle göra om förlossningen satte igång när hon var borta, men trots försök med storstäd, ananasfrossa, stark mat och spring i trappor så gick dagarna utan minsta tecken på förlossning.

Den fjärde maj började det hända saker. På eftermiddagen kom förvärkarna regelbundet en gång i kvarten och på natten till lördagen låg jag i flera timmar med värkar var tionde minut. Nu är det dags, tänkte jag, men när jag vaknade på lördagsmorgonen var alla tecken borta. Förvärkar hade jag fortfarande, men nu mer sporadiskt och i samband med rörelse. De hade definitivt ändrat karaktär efter nattens aktivitet, men jag visste inte om jag kunde vänta mig någonting.

Vid ettiden åkte vi in till stan för att fira min far som fyllt år dagen innan. Klockan tre var vi tillbaka hemma och värkarna tilltog en aning i både styrka och regelbundenhet.

Jag vandrade omkring en stund i trädgården och kände plötsligt hur det började sippra ut någonting under en värk. Jag gick in för att se efter såg att jag hade fått en blödning.

Ok, inte vattnet då, en blödning kan man ju få i alla fall. Jag tog på mig en av bindorna jag köpt till avslaget och gick ut i trädgården igen.

Blödningen fortsatte, och då den var väldigt slemmig förstod jag tillslut att det måste vara slemproppen. Inte förrän då berättade jag någonting för Fredrik, då jag fick för mig att en blödning säkert skulle skrämma upp honom.

Klockan halv åtta åkte Fredrik iväg för att hämta Douglas på hans tredje födelsedagskalas för dagen. Jag stannade ute med Rasmus i trädgården, utan att säga hur kraftiga värkarna hade börjat kännas, och jag hoppades att han inte skulle dröja för länge.

Jag tog emot värkarna med glädje, trots att de började kännas ordentligt och jag måste andas igenom värktopparna. Det var en oerhörd kraft jag fylldes med när värkarna kom, och i trädgården kändes det som de kunde få utrymme och jag kunde slappna av, så jag stannade i trädgården tills det blev mörkt. Jag gick omkring och luktade, lyssnade och insöp grönskan och livet, stannade till när värkarna kom och gungade på höften medan jag andades genom topparna. När det inte räckte med att andas visade min kropp att jag kunde stampa. Jag gungade då från sida till sida och stampade i marken medan jag andades, och det var helt underbart.

Mamma ringde vid niotiden och undrade om hon kunde dricka ett glas vin. Jag hade förvarnat henne att jag kanske skulle vilja ha hennes hjälp som sjuksköterska ifall jag skulle behöva en spruta om jag blödde för mycket efteråt. Det fick jag nämligen gången innan. Alla mediciner och grejer fanns ju på plats i barnmorskornas väskor som de lämnat på hembesöket.

Vi förklarade att det inte var någon bra idé att dricka vin, för det var verkligen någonting på gång.

Barnen hade Fredrik fått i säng när jag tillslut kom in från trädgården. Värkarna var kraftigare och jag gick in i vardagsrummet där jag vilade ut i soffan mellan värkarna och ställde mig upp framåtlutad med händerna på fåtöljens handtag, andades, gungade och stampade i golvet under värktopparna. Under de värkarna kände jag verkligen hur barnet borrade sig ner och det högg till ordentligt ibland i blygbenet. Fredrik började också ge mig massage som helt tog bort de smärtsamma topparna.

Han frågade om han skulle ringa min syster Olga. Hon hade lovat att vara barnvakt om det skulle bli något. Jag svarade att om han inte ville ta hand om barnen när de vaknade skulle han nog ringa, för jag var inte kapabel att ta hand om dem.

Mamma ringde. Hon hade pratat med en barnmorska hon kände och fått reda på att Lena, den barnmorskan som skulle ha assisterat hembarnmorskan här hos oss om hon inte hade varit bortrest, jobbade natt på förlossningen, och hon kunde säkert fixa så vi kunde få en hemförlossning på sjukhuset om vi ville.

En hemförlossning på sjukhuset, säkert, det var ju hemma jag ville vara.

Jag tog ett bad. Det var jätteskönt att krypa ner i det varma vattnet. Värkarna blev mindre smärtsamma och jag upplevde dem som mindre täta också.

Jag försökte känna efter hur öppen jag var. Jag hade försökt flera gånger tidigare, men jag tyckte det var svårt att veta riktigt hur det skulle kännas. Jag kände definitivt ett huvud genom hinnorna i alla fall, och det var mycket längre ner än tidigare.

I nästa värk kände jag hur vatten pulserade ut. Kanske hade jag retat hinnorna när jag var där och kände, kanske påskyndade jag vattenavgången en aning. Det var en häftig upplevelse. I min första förlossning så tog de hinnorna för att sätta igång värkarbetet, i den andra gick vattnet i en krystvärk. Denna gången kunde jag verkligen känna efter hur det kändes när fostervattnet strömmade ur mig.

Jag bestämde mig för att det var slutbadat och gick in i lekrummet där Fredrik hade förberett för förlossning på golvet. Med några kuddar till hjälp lade jag mig i en avslappnad ställning och försökte vila ut. Douglas kom ner en stund och höll mig i handen. Fredrik masserade mig under värkarna och jag låg och slappnade av mellan varven. Jag var riktigt avslappnad. Det kändes helt fridfullt och harmoniskt i de generösa pauserna mellan värkarna.

Mitt i friden dök mamma upp. Hon kom i förhoppningen att hon skulle få köra oss till förlossningen. Jag kände att jag inte ville vara någon annan stans i världen än där jag var just då och att en bilfärd helt och hållet skulle förstöra det positiva arbete som det kändes som vi utförde och förvandla det till ängslan och smärta.

Jag tyckte att mammas oro störde och sa åt henne att gå upp till min syster med sambo som befann sig med barnen på övervåningen.

Plötsligt fick jag en riktigt kraftig värk. Massagen hjälpte inte. I nästa värk började det rinna blodigt slem. Jag borrade ner huvudet i kuddarna och började vråla, som en ko, eller en gorilla. Riktiga urvrål hämtade från tidernas begynnelse. Jag stampade och vrålade, vilken frigörelse?

Pauserna mellan värkarna var fortfarande generösa, och underbara. Jag stod på alla fyra och såg hur blodigt slem rann ur mig samtidigt som jag kände en sådan underlig frid. Allt är bara bra, helt perfekt, underbart. Sen kom nästa värk med smärta urvrål och stamp, och Fredrik som fortsatte att massera, fast det hjälpte inte så mycket längre. En värk avslutades med att jag kände att jag ville krysta. En sekund av rädsla kom över mig. Nu skulle barnet ut också, hur skulle det gå? Jag sköt rädslan ifrån mig.

I nästa värk var krystkänslan större, men jag höll emot den, ville inte spricka.

Tillslut gick det inte att hålla emot. Jag krystade ut huvudet och det kändes som värken började avta. Nej, tänkte jag, jag ville inte vänta på nästa värk, och jag tryckte på lite till och ut kom barnet. Klockan var fem över halv ett och jag stod med huvudet nedborrat i kuddarna, precis som förra gången, men denna gång var det min kära Fredrik som tog emot barnet, vår dotter. Min mor fanns någonstans i närheten och gav honom stöd. Hur länge hon fanns där vet jag inte.

Överväldigad av förlossningen och vår dotter minns jag inte så mycket av den första stunden, mer än ett underbart litet skrynkligt knyte och en enorm glädje. Moderkakan kom, hel och fin, och mamma hjälpte till att få navelsträngen klippt.

Familjen kom tillslut ner från övervåningen, utom Rasmus som låg och sov. Jag tog en dusch och satt mig sen vid köksbordet med de andra och lät flickan suga lite från bröstet.

Det var jobbigt att sitta så upprätt. Jag ville ta mig till fåtöljen i vardagsrummet, men när jag reste mig upp svartnade det och jag fick sätta mig ner på golvet. Jag var yr och kallsvettades, men släpade mig bort till fåtöljen där jag tyckte att jag somnade till.

Fredrik och mamma tyckte inte att jag somnade till utan märkte att jag svimmade för någon sekund och de drog ner mig på golvet och bestämde sig för att nu var det dags att åka in till sjukhuset.

Jag gick med på det. Jag hade ju fått min hemförlossning.

Sen fick jag också mitt livs första ambulansfärd, och mat och vila och lite tid för oss själva, bara jag och Fredrik och den lilla flickan.

Jag hade inte spruckit någonting, livmodern hade dragit ihop sig som den skulle och allt var bra med den lilla tösen som vägde 3180 gram (jag gissade 3200) och var 50 cm lång.

Vi fick välja mellan att stanna kvar tills barnläkaren kom vid lunchtid dagen därpå, eller åka hem och komma tillbaka då. Vi stannade kvar, för vi ville inte flänga fram och tillbaka, men förmiddagens timmar blev långa, varje sekund betonades av den tickande klockan på väggen och jag började längta oerhört mycket efter mina andra barn. Tillslut kom vi i alla fall hem igen, tillbaka till platsen där vår dotter föddes.


Ayla - en vecka gammal

image90

image91


Allt är bra med det lilla knytet, som med största sannorlikhet kommer att heta Ayla Viola Turin.

förlossningsberättelsen är påbörjad och kommer snart - den blir lång.....

fler bilder från det fantastiska dygnet

image88image89

En dotter är född

Hon föddes hemma utan barnmorskor natten mellan lördag och söndag. Allt gick jättebra.
Förlossningsberättelse kommer senare, håll till godo med några bilder;

image86
alldeles allldeles nyfödd, på golvet i vårt lekrum/förlossningsrum.

image87
hemma igen efter en sväng till sjukhuset, här med mamma i storebror Douglas säng




idag...

...var jag ensam hemma hela förmiddagen. Jag läste en bok, från början till slut, sen fixade jag lite i trädgården och lekte lite med Ziggy, och sen kom Elsa på besök en sväng medan jag fixade i trädgården och dokumenterade växter. Hon hjälpte till också.
Sen hämtade jag Rasmus på dagis och började ta tag i köket lite medan Rasmus lekte med vatten och hinkar i solen utanför köksdörren.
När Douglas hade kommit hem åkte vi in till stan. Vi köpte var sin glass på wetterlinskiosken och satt på gräset i solen och åt glass innan hans skulle till musikskolan. När Douglas var på musikskolan åkte jag och Rasmus till lekplatsen i fredriksbergsparken. Där träffade vi en tjej som var i Rasmus ålder som hette Glimma (vackert namn eller hur)
Efter blåslek åkte vi till djuraffären för att träffa olga och dano och köpa fler fiskar till douglas akvarium.
Nu ligger barnen i sina sängar, Rasmus sover, och jag väntar på att Tjabo ska komma hem och berätta om dagens filmäventyr...

Bilddagbok Lördagen den 14 april 2007 - Rasmus tvåårsdag


Det börjar med det hederliga frukost (eller frukt i detta fall) på sängen och paket. Klockan är tjugo i åtta.

 
Efter frukost och en stunds lek i trädgården är det dags att promenera bort till pysselboden för en förmiddag av...
               
   
...drakbygge.                Rasmus var mer intresserad av kameran och lyckades ta en lång bildserie på sina fötter.


På väg hem, med en pop74 i handen, försöker Rasmus komma ikapp storebror.
                                                                   
 
Grynet och Ziggy låg båda och njöt av vårvärmen när vi kom hem



Rasmus tog sig en tupplur i vagnen
 

Jag och Ziggy gick runt och njöt av trädgården. Den vita magnolian har börjat slå ut.


Vi mötte Diego i trädgården
 
Douglas gjorde fint med blomsterarrangemang på kalasbordet



Ziggy dåsar samtidigt i skuggan


Mormor och morfar kommer med paket till Rasmus...

..och försenad födelsedagspresent till Douglas som sedan upptog hela hans kväll.

Rasmus fick en bilbana av mostrarna och den gula bilen blev direkt favoriten


Av farmor och farfar fick han lektält som pappa och morbror Dano hjälpte till med

Grillmaffian blev farmor och mormor....

...och tårtorna stod de också för.


den gula bilen fortsatte att vara favoriten

den följde till och med med ner i sängen


och himlen lovade en vacker dag imorgon också, godnatt....


magblogg

Fick ett önskemål från Jenny i Sidney att jag skulle blogga lite om min mage, och det kan jag ju göra.
I morse kändes det annorlunda i magen, omvänt på något sätt, och det tog inte lång tid innan jag kom på att bebisen hade vridit på sig. Istället för att ligga med ryggen åt min vänstra sida som h*n legat ett tag, låg h*n nu med ryggen mot den högra, fortfarande med rumpan upp. Sen har h*n vridit sig en hel del under dagen och fötter har stuckit ut på alla möjliga ställen, men nu tror jag att h*n är tillbaka i den gamla invanda ställningen med ryggen åt vänster igen.
Ett tag, för någon vecka sen, kändes huvudet nästan fixerat i bäckenet, men nu verkar det ha lyft igen och är mycket mer ruckbart (som det kallas), så det finns ju fortfarande risk för en onödig vändning.
Min mage lever sitt eget liv, men resten av min kropp orkar inte hålla igång speciellt mycket längre. Jag blir trött och öm i kroppen, ligger helst ner i soffan eller sängen, och gör inte mer än någon enstaka yogaövning emellanåt, inte en chans att jag går upp en timme tidigare varje morgon för en timmes yogaprogram längre...
Vill föda barn snart...

Smultronutflykt



man börjar längta till sommaren.....

salmiak

salmiak
 salmiak på sin favoritplats bakom datorn....

och fredagskvällen på toaletten hemma hos lilla familjen (som inte är så liten längre...)














lite bilder

vovve ute

Vår fina fina vovve ute i skogen bakom huset...

skogsfika

En fika i samma skog... varm choklad och riskakor...

ljuset

Rasmus under en gran

bröder

De finaste pojkarna i världen....

får väl skriva lite då

Jag började min yogalärarutbildning för ett tag sen. Det blir lite krångligt med en växande mage och begränsad ork men det ska väl gå. Roligt är det i alla fall. Jag lär mig en hel massa och som specialarbete tänkte jag, läpligt nog, ta gravidyoga. Det var ju faktiskt det som fick mig att börja fundera på att gå en yogalärarutbildning. Vi ska fördjupa oss i det nästa kurshelg, sista helgen för terminen, och det ska bli mycket intressant.

Jag arbetar från och till, både på dagiset och som assistent, men nu har jag inte samma stress på mig att jag ska jobba si och så mycket för jag fick 300 nya dagar och kan därför i lugn och ro stämpla upp det jag inte arbetar. Det var lite kris där ett tag när och jag tog ut föräldraledigt ett par veckor för att komma upp i tillräckligt antal timmar inom ett halvår för att få nya dagar, men sen fick arbetsförmedlingen direktionen att ge alla förlängning som inte hade fått det tidigare och vips hade jag nya dagar utan att behöva krångla med a-kassan någonting.

Diego har kommit in i familjen ordentligt. Han är den tåligaste, och keligaste kisse som jag har träffat. Han sover hos mig varje natt och spinner som ett sågverk och han är Ziggys bästa leksak. Han tillåter till och med Ziggy att tugga på hans huvud! (fast då tycker jag att det räcker)
Grynet har accepterat honom, men är lite sträng morsa ibland, Java håller sig borta från honom i huset men är nyfiken på honom när han leker utomhus. Hans bästa kompis är Salmiak, Elsas kisse som bor i gäststugan, han brukar gå dit och hälsa på och då leker de som tokiga tills Elsa får nog och slänger ut dem. Ute kan man se dem på äventyr tillsammans och Diego lär Salmiak att klättra i träd.
De har fått en kattlucka också, katterna. Den sitter i balkongdörren och en liten kattrappa leder upp till balkongen. Diego var först att våga sig på den och det tog ett tag innan de andra katterna följde hans exempel. Den enda som inte har använt luckan än är Salmiak, men han brukar inte hålla sig här i vårt hus heller.

Det var lite uppdatering, mer kommer sen...

vintern nalkas

Jag satt tillsammans med Rasmus på golvet i vardagsrummet och lekte. Ett underligt ljud hördes i bakrunden, det lät först  som tjut i vattenledningarna, sen började det gnissla förskräckligt och tillslut gick det varken att ignorera det eller att ta miste. Jag grep om Rasmus och sprang ut.
Hela himlen var täckt av tranor. Hundratals av tranor i v-formationer och led flög över himmelen på sin väg söderut. Rakt ovanför oss och så nära så att deras läten blev öronbedövande.
Elsa och hennes vän hade också kommit ut och jag hörde deras förtjusta kommentarer.
Fredrik kom också tillbaka efter sin misslyckade jakt på försvunnen katt helt fascinerad av fåglarna och dess antal.
Vankas det första snön nästa vecka kanske, eller vad kan ha fått dem att så beslutsamt ge sig av så många på en gång?

Försvunnen katt ja, Grynet kom tillbaka idag efter flera dagars bortavaro. Hon var helt nedkladdad av någonting och aldeles snorig och ligger nu och vilar ut på altanen efter att vi torkat av henne och kelat med henne så mycket vi kunnat.

Diego

Diego


så nu är vi en till i familjen....

Blääääääääääääääääääääääääääääääää

Jag hade ju skrivit ett så bra inlägg och så bara allt försvinner.................

Det får bli en spontandikt istället

Det blir så blött när himlen gråter
när tunga moln, de trycker på
man önskar solen kommer åter
så man inte blev så våter
och att sommarn stanna lite då
för lite till kan vi väl få....


naturliga favoriter

Det har varit ganska tydligt de senaste åren, hur mitt naturintresse har riktats och vad som har fascinerat mig mest. För några år sen så fick jag ett brinnande intresse för träd. Jag och Douglas köpte en trädbok och lärde oss alla träden på vägen hem från dagmamman. Vi lärde oss deras namn, deras kännetecken, och så kramade vi dem en hel del också.

Intresset för träd har funnits kvar, men någon sommar senare så började jag intressera mig något alldeles extra för vilda blommor. Jag hade alltid med mig min flora och lärde mig väldigt många blomnamn den sommaren.

Sen kom intresset för fåglarna. Jag har ju alltid älskat dessa flygande varelser, men nu började jag lära mig namnen på dem, lära mig deras läten, och kunde (kan fortfarande) stanna och fascinerat iakta en ensam fågel i flera minuter.

Nu, den här sommaren, har jag blivit extra förtjust när jag fått syn på en underlig insekt eller en vacker fjäril. Ingen annan verkar dela mitt intresse när jag förtjust beskådar en skalbagge som kryper på marken, inspekterar ett lik av en slända eller tjuter till av förtjusning när jag ser ett dansande fjärilspar.
Insektsboken har blivit tummad på som aldrig förr och jag undrar, hur ska det gå när hösten kommer hit och mina vänner försvinner.....

sensommar och magsjuka

Vilket lugnt och stillsamt barn vi har fått helt plötsligt. Kan det bero på feber och magsjuka måntro?
Han vaknade och spydde igårkväll, sen blev det ett par spyor till och ett kladdigt blöjbyte mitt i natten. Nu har det inte kommit nåt från varken det ena eller andra hållet sen i morse, och han har fått i sig lite mat, men feber har han fortfarande, så det blir hemmadag imorgon också.

Ziggy har blivit riktigt duktig på att apportera. Iallafall inomhus, eller i trädgården, där det inte finns så många spännande lukter som kan distrahera. Han älskar att ge sig ut i skogen bland alla lukter och blir som tokig när det går upp för honom att det är dit vi ska. Vi har hittat några nya härliga rundor (och faktiskt ett par kantareller) och promenaderna blir längre och längre då vi har lite bättre koll på hur vi kan gå. Det var ett tag sen vi gick vilse nu, men visst händer det ibland.



sommarens böcker

Det har inte blivit så mycket läsande i sommar eftersom jag har jobbat så mycket och där emellan haft så mycket att göra på hemmaplan, men den senaste månaden har jag avverkat tre böcker av lite olika karaktär.
Den första heter "Intuition" och är skriven av Anna Bornstein. Den åkte med av bara farten när jag beställde böcker någon gång i vintras, men det var inte förrän för några veckor sen jag slog upp den för första gången. Den är väldigt personlig och handlar mycket om att finna sig själv och våga lyssna på sitt inre. Jag blev inspirerad av boken och fick ny kraft till mitt andliga sökande. Jag har tidigare läst boken "Buddismen som psykologi" av samma författare, också en intressant bok.
En annan bok som jag beställde i vintras lite av en slump var boken "Samisk shamanism" av Jörgen Eriksson (tror jag). Den går igenom allt från jojken till anderesor, samisk historia, nyskapande teatergrupper och shamanismens framtid. Jag läste ut den över en dag och det var mycket intressant och god läsning, med mersmak.
Senast läste jag ut en bok i går kväll. Den heter "Blink" och är skriven av Malcom Gladwell. Den handlar också om intuition kan man säga, fast lite mer på det psykologiska planet än det andliga. Det är de beslut eller slutsatser som man drar på ett ögonblick, innan man medvetet hinner tänka efter, som boken behandlar. Han tar upp många forskningar och exempel, allt från speed-dateing, krigssimulering och pepsi-challange till tankeläsning i ansiktsuttryck och tragedin med Amadou Diallo. Intressant och underhållande bok, men det känns som den försöker förklara något oförklarligt.



Tidigare inlägg Nyare inlägg