utedasset

Jag cyklade hem från Olga och Dano idag och tänkte ta en närmare titt på den gamla björken som jag sett tidigare. Den står mitt i en gammal domarring i en hage invid vägen och det är den äldsta och omfångsrikaste björk jag sett. Vid första anblicken ser man knappt att det är en björk då nästan all näver har försvunnit och ersatts av en mörk och grovskrovlig bark. Att den står precis mitt i det gamla stenmonumentet gör synen ännu mäktigare och jag kan inte undvika att tänka att det kanske är bortglömda magiska krafter som har fått björken att bli så gammal och ståtlig.
Jag ställde cykeln, som var tungt lastad med veckans inköp i ekoboden och gick med vördnad fram till trädet, som var större än jag trodde. Jag lät min hand smeka den skrovliga barken medan jag gick runt björken och när jag kom runt på den sidan som inte syns från vägen upptäckte jag att det var ett hål strax över huvudhöjd, björken var ihålig. Jag ställde mig på en sten som låg aldeles intill för att titta in men klev snabbt ner igen, vad var det jag hade sett? Inuti den ihåliga björken hade jag skymtat huvudet på en uggla. Den var inte mer än en meter ifrån mig och jag hade klivit ner för att inte skrämma den. Jag var ju inkräktare på dess territorium. Med dunkande hjärta och stora ögon smekte jag trädet en sista gång innan jag försiktigt smög därifrån. Det var för bra för att vara sant. Mitt i björken, som stod mitt i domarringen, satt en uggla, kanske den uggla som vi brukar höra på kvällarna, och jag hade sett den......