utedasset

Vi åkte upp i lördags. Släpet var fullt och tungt, men än har vi inte fått med några möbler, vi ville se vad de hade lämnat kvar i huset först.
De hade lämnat huset samma dag och hängt ut nycklarna i garaget till oss så när vi kom fram någon gång runt tiotiden på kvällen var det bara att gå in.
Det var magiskt. Stjärnhimlen var underbar, så underbar som den är en stjärnklar natt på landsbygden och några lyktor lyste runt huset och gjorde det så hemtrevligt att Fredrik ropade "hallå" när vi kom in, för säkerhets skull.
Några av mina älskade krukväxter åkte på frostskador efter sex timmar i en iskall släpvagn och den stackars guavans löv var helt hopskrumpna igår. Vi får hoppas att den klarar det ändå, den har ju tappat alla löven förut, när vi var borta och den torkade ut. Jag håller tummarna för dig guavan.
Vårelden och hennes barn blev också ledsna, förutom de som reste varmt och bekvämt i bilen.

Trots hus och lägenhet känner jag mig för tillfället ganska hemlös. Det kommer att dröja några veckor innan vi kan flytta in i huset så vi får bo hos föräldrar under tiden, och lägenheten måste tömmas och städas så vi är inte helt ifrånflyttade ännu. Känner mig splittrad, rastlös, fast lycklig...