utedasset

Jag har en ljuslila och en ljusrosa tubstrumpa. De köpte vi på våran cykelsemester. Därför känner jag mig nu manad att berätta om den.

Det var juli. Vi bodde i våran husvagn på marken vi äger kollektivt ute i borgunda utanför falköping. Vi hade kommit in på våra utbildningar på fridhems folkhögskola som skulle börja till hösten, Jag och fredrik skulle nu gå en enveckas yogakurs på fridhem som fanns med bland deras stora utbud av sommarkurser. Detta för att få lite semester och för att kolla in skolan och samhället vi skulle flytta till.
Jag fick plötsligt idén att vi skulle cykla dit. Det är trettiofem mil ungefär.
Vi inhandlade cykelväskor och annat nödvändigt och gav oss iväg från falköping en eftermiddag sex dagar innan kursen skulle börja.
Första etappen skulle gå till Ulricehamn. Det började regna. I Kinnarp hamnade vi på en väg med högt blött gräs. Mina skor blev blöta och de blev aldrig mer torra. I Blidsberg blev mina andra skor blöta och jag stoppade mina fötter i plastpåsar innanför skorna för att hålla fötterna torra.
När vi cyklade förbi slalombackarna i Ulricehamn jublade jag inom mig, jag var helt slut i benen.
Vi slog upp tältet på en camping vid sjön. Receptionen hade redan stängt och vi smet iväg dagen därpå innan de öppnade så vi campade gratis.
På morgonen var det ganska fint väder och jag hade träningsvärk i låren. Vi cyklade väster om sjön Åsunden genom Vasared och Dannike och tog sen vägen till Torpa stenhus för att rasta lite. Det började regna så vi tog den guidade turen och han berättade om dottern som kommit hem från danmark samtidigt som pesten hade brutit ut i köpenhamn. Henne hade de murat in i ett rum och alla som har försökt öppna väggen för att se om det är en sann historia har råkat ut för en olycka.
Vi cyklade över bron och åkte genom den vackra ekskogen på den smala halvö som sträcker sig in mot Torpa. Det började regna igen.
Vi kom fram till Svenljunga fritidsområde och undrade vad det kostade att hyra en stuga.
"trehundra kronor" sa hon.
"för dyrt" sa fredrik.
"det regnar" sa jag.
Vi såg på anslagstavlan att det fanns ett vandrarhem i Örsås en mil söderut. Vi cyklade dit, kalla, blöta och trötta. Det var ingen där.
Det satt en lapp på dörren med en vägbeskrivning och ett telefonnummer. Vi cyklade dit och fick komma in. Hon följde med oss till vandrarhemmet som var en gammal byskola. Vi var helt själva i villan för trehundra kronor. Bättre än en stuga på campingen. Vi kollade på "vänner" på tvn och käkade nudlar med svampsås.
Nästa dag åkte vi en fin liten väg via mårdaklev och stannade, när det började regna för mycket, på ett café och keramikbod med danskar som gjorde jättegoda friterade äpplen. När det blev bättre och vi hade blivit varma cyklade vi vidare och tältade vid en sjö med en brygga i samhället ätran på andra sidan halländska gränsen. Vi tog ett morgondopp.
Sen skulle vi ut på väg 26 mot halmstad, som var en stor väg. Vi skulle svänga av den ganska snabbt och cykla på en mindre väg på andra sidan nissan men vi missade avfarten och blev kvar på 26an ett bra tag. En annan cyklist kom ikapp oss. Det var en tysk ung kille som cyklat ända från norrland. Han skulle till Halmstad. Tillslut kom vi över på andra sidan nissan och det var mycket vackert. Solen sken också en stund tror jag. Sen cyklade vi länge, länge genom vacker halländsk skog och ängsmark där vattnet forsade och rann och ingen tältplats verkade visa sig för oss. Tillslut, när klockan var långt efter tio på kvällen, hittade vi en gräsplätt invid vägen i närheten av en bondgård som dög.
Vi mötte den gamla bonden på morgonen. Han pratade vildsvin och sjukdomar. Han verkade glad att ha någon att prata med.
Vi stannade på mästocka ljunghed. Där betade såna där långhåriga, röda kossor med långa horn. Vi cyklade genom den lilla byn mästocka i solsken och i en icabutik i knäred köpte jag ett trepack tubstrumpor då alla mina strumpor var blöta. På andra sidan skånska gränsen stannade vi utanför ett mysigt ödetorp och kokade middag i solskenet.
På eftermiddagen stannade vi på en badplats söder om Örkelljunga där vi badade och betraktade några skolbarn som plaskade, lekte och njöt av sitt sommarlov. Sen cyklade vi vidare söderut in på väg 108.
Det började regna igen och vi stannade vid ett ödetorp. Det var öppet och vi gick in. Det var rörigt och obehagligt därinne så vi avbröt snabbt funderingarna på att sova där och cyklade vidare i regnet.
I Oderljunga, vid skolan, intill muren till kyrkan, fanns en återvinningsstation under tak. Eftersom skolan var stängd för sommaren var plasttunnorna tomma och det var fräscht och rent. Det kändes som ett bra alternativ till att slå upp tältet i regnet. Vi tände några värmeljus och gjorde det mysigt.
På morgonen dan därpå fick vi syn på en stork som stod där på ett ben intill skolan, en riktig stork.
När vi cyklat till Ljungbyhed valde jag som var kartläsare den vägen som såg minst och kortast ut på kartan. Jag tänkte inte på att den gick rakt över söderåsen. Vi fick leda våra tungt packade cyklar upp för den branta backen, men det var värt det. Cykelturen ner genom den vackra ädelskogen var helt underbar.
Vi kom ner från åsen vid Knutstorp och cyklade via golfbanan och väderkvarnen. När vi cyklade genom Torrlösa susade vi fram med vetskapen att vi alldeles snart var framme och två kilometer senare kom vi äntligen in i Svalöv, lagom till att skriva in oss i expeditionen och få våran nyckel.
Kursen började dagen därpå, men det är en annan historia.