utedasset

Han är min ursäkt för att jag inte har uppdaterat min blogg så flitigt som jag brukar. Förberedelserna inför flytten skulle också kunna vara en anledning, men när man gör sånt som är lite jobbigt, så kan en sån grej som att blogga vara en bra ursäkt till en paus, så jag får nog skylla på Zorro. Eller kanske rättare sagt på Isabel Allende, som med sin skildring av Zorros uppväxt har hållit mig fast i flera dagar. När jag kommit en bit i boken kidnappades den dock plötsligt av min käre sambo som släppte allt för en dag för att plöja igenom berättelsen. Själv har jag fått ta de stunder jag har fått, så för mig tog det några dar innan jag nådde slutet. Jag hade bara några sidor kvar när mina ögon gav upp i går kväll så i morse avslutade jag äventyret och tänkte nu ge en liten recension.

Hon har ju ett underbart sätt att berätta, och samtidigt som hon beskriver den unge Diegos äventyrliga uppväxt så beskriver hon samtiden. Det nykoloniserade kalifornien, de samtida händelserna i europa varav främst spanien där Diego spenderade fem år av sin uppväxt. Hon lyckas beskriva missionärerna, indianerna, zigenarna, piraterna, sjömännen, de rika, de fattiga, brödraskapen och adeln samtidigt som hon inte på något sätt lämnar historien....

....jag kan inte längre, han vill inte sluta gnälla, och det här är andra gången jag försöker ge mig på att blogga idag,  jag får väl ta tag i mina moderliga sysslor...