Salmiak tycker om vårsolen
Här ligger han i dörröppningen och ålar sig i solskenet:
Nu vill han komma upp och kela i mitt knä. Han har två fästingar, minst, upptäcker jag.
Nu står han i mitt knä och trampar, och han buffar på min hand. Kanske vill han att jag ska skriva ett meddelande till någon, ja, självklart. ELSA KOM HEM! vill han ju givetvis att jag ska skriva, se, nu har han lagt sig till rätta i mitt knä och spinner, det måste betyda att jag gissat rätt. Men du kommer ju snart söstra mi...
Lite andra bilder. Barnen älskar när vi grillar korv i grillgropen:
och tillsist en tornbild....
Nu vill han komma upp och kela i mitt knä. Han har två fästingar, minst, upptäcker jag.
Nu står han i mitt knä och trampar, och han buffar på min hand. Kanske vill han att jag ska skriva ett meddelande till någon, ja, självklart. ELSA KOM HEM! vill han ju givetvis att jag ska skriva, se, nu har han lagt sig till rätta i mitt knä och spinner, det måste betyda att jag gissat rätt. Men du kommer ju snart söstra mi...
Lite andra bilder. Barnen älskar när vi grillar korv i grillgropen:
och tillsist en tornbild....
kennelfobi
Vi vill ha en liten tollartös. Jag har blivit förälskad i rasen. Arbetsglädjen, ivern, farten och den där extra gnuttan livsglädje som finns i rasen vill jag ha mer av. Ziggy är redo för en kompis, och jag är redo för en till hund att jobba med.
Vi började titta redan i höstas efter en lämplig kennel och hittade tillslut en som skulle få två kullar till våren och som verkade seriös och på inte allt för långt avstånd. Den andra kullen passade bäst, då släktskapen med ziggy var marginella (jag skulle gärna vilja ha en kull valpar någon gång, och om denna tiken skulle visa sig lämplig och så skulle jag gärna vilja använda den då meriterade ziggy i parningen, så jag ville inte att det skulle finnas närmare släktband).
Vi åkte upp och hälsade på ett par veckor innan valparna föddes. De frågade inte så mycket, utan pratade mest om sig själva, och jag fick snart en känsla av att de såg ner på oss på något sätt. En besservisserkänsla.
Snart därefter föddes kullen, och det fanns fyra tikar i kullen så våra förhoppningar om en valp stärktes och jag gick på moln i en vecka och drömde och planerade.
Sen fick vi en mail. Hon hade antagligen bestämt sig redan från början. Vi skulle inte kunna ge valpen ett rikt liv.
Dumma som vi var så hade vi inte kontaktat fler kennlar. Ett halvårs planering hade krossats.
Efter en dag i chock, sorg och ilska började jag febrilt leta efter en annan kennel med valpar nu till våren. Problemet är att det är svårt att få tag i tollarvalpar, framför allt tikar, och även de ofödda valparna har långa kölistor.
Jag lyckades faktiskt få tag i en tollartik från några som fått återbud, men det var i Stavanger. Ett dygn med tåg eller svindyrt flyg. Det går ju bara inte. Tyvärr.
Nästa steg då, titta framåt, på sommarkullarna. Jag började lite smått men började drabbas av skräck och rädsla.
Tänk om samma sak skulle hända igen.
Tänk att följa ännu en tik fram till valpning, träffa kennelfolk och bli granskad, se kullbilder och valpbilder och tänka att en av dem är kanske vår, och sen bli totaldissad. Skulle jag överhuvudtaget klara av det?
Kennelfobi och tollardrömmar passar inte bra ihop, det är ett som är säkert i alla fall.
Vi började titta redan i höstas efter en lämplig kennel och hittade tillslut en som skulle få två kullar till våren och som verkade seriös och på inte allt för långt avstånd. Den andra kullen passade bäst, då släktskapen med ziggy var marginella (jag skulle gärna vilja ha en kull valpar någon gång, och om denna tiken skulle visa sig lämplig och så skulle jag gärna vilja använda den då meriterade ziggy i parningen, så jag ville inte att det skulle finnas närmare släktband).
Vi åkte upp och hälsade på ett par veckor innan valparna föddes. De frågade inte så mycket, utan pratade mest om sig själva, och jag fick snart en känsla av att de såg ner på oss på något sätt. En besservisserkänsla.
Snart därefter föddes kullen, och det fanns fyra tikar i kullen så våra förhoppningar om en valp stärktes och jag gick på moln i en vecka och drömde och planerade.
Sen fick vi en mail. Hon hade antagligen bestämt sig redan från början. Vi skulle inte kunna ge valpen ett rikt liv.
Dumma som vi var så hade vi inte kontaktat fler kennlar. Ett halvårs planering hade krossats.
Efter en dag i chock, sorg och ilska började jag febrilt leta efter en annan kennel med valpar nu till våren. Problemet är att det är svårt att få tag i tollarvalpar, framför allt tikar, och även de ofödda valparna har långa kölistor.
Jag lyckades faktiskt få tag i en tollartik från några som fått återbud, men det var i Stavanger. Ett dygn med tåg eller svindyrt flyg. Det går ju bara inte. Tyvärr.
Nästa steg då, titta framåt, på sommarkullarna. Jag började lite smått men började drabbas av skräck och rädsla.
Tänk om samma sak skulle hända igen.
Tänk att följa ännu en tik fram till valpning, träffa kennelfolk och bli granskad, se kullbilder och valpbilder och tänka att en av dem är kanske vår, och sen bli totaldissad. Skulle jag överhuvudtaget klara av det?
Kennelfobi och tollardrömmar passar inte bra ihop, det är ett som är säkert i alla fall.
det är så underbar vår där ute...
Jag och Ayla hälsade på på Douglas skola. De hade redovisning av sitt Rymden-Tema, och jag och Ayla gick från station till station och fick höra barnen berätta om de olika planeterna. Douglas var med i Merkurius.gruppen, och han gav oss bland annat den intressanta informationen om att på merkurius fyller man år var tredje månad....
Efter redovisningen tog Douglas med oss på tipspromenad där vi fick svara på frågor om allt som vi hade hört om de olika planeterna. Det var ganska svåra frågor, men vi fick i alla fall mer än hälften rätt.
Innan vi åkte hem så poserade Dogge i buskarna där han brukar leka med Ida, Isa och Simon på rasterna.
Ayla fick prova gungan för första gången idag. Det var såhär roligt:
Fler gungbilder:
Rasmus tycker om att dricka vatten nere vid källan. Men han är noga med att inte gå dit på egen hand.
Ayla vill vara där Rasmus är...
Salmiak var också på promenad i trädgården:
Jag försöker ta en snygg framifrån-ansiktsbild på Ziggy som länkbild till hans sida på Digby Tollers, men det blir inge bra. Ska försöka ute i skogen i stället, blir kanske bättre i skogsljus. Här är ialla fall de bästa av dagens försök:
Jag kan också bjuda på en bild på två av kvinnorna i mitt liv:
Jag höll nästan på att glömma de fina kritbilderna från i förmiddags:
Och sist men inte minst, två av männen i mitt liv:
Efter redovisningen tog Douglas med oss på tipspromenad där vi fick svara på frågor om allt som vi hade hört om de olika planeterna. Det var ganska svåra frågor, men vi fick i alla fall mer än hälften rätt.
Innan vi åkte hem så poserade Dogge i buskarna där han brukar leka med Ida, Isa och Simon på rasterna.
Ayla fick prova gungan för första gången idag. Det var såhär roligt:
Fler gungbilder:
Rasmus tycker om att dricka vatten nere vid källan. Men han är noga med att inte gå dit på egen hand.
Ayla vill vara där Rasmus är...
Salmiak var också på promenad i trädgården:
Jag försöker ta en snygg framifrån-ansiktsbild på Ziggy som länkbild till hans sida på Digby Tollers, men det blir inge bra. Ska försöka ute i skogen i stället, blir kanske bättre i skogsljus. Här är ialla fall de bästa av dagens försök:
Jag kan också bjuda på en bild på två av kvinnorna i mitt liv:
Jag höll nästan på att glömma de fina kritbilderna från i förmiddags:
Och sist men inte minst, två av männen i mitt liv:
ni skulle bara veta
vilken tjurskalle till karl jag har. Jag har aldrig träffat någon som stör sig på så otroligt mycket, som ser problem i allt och som kräver så otroligt mycket av andra utan att kräva det av sig själv. Han är mitt livs största utmaning...
Fast ibland är han ganska underbar ändå...
Fast ibland är han ganska underbar ändå...