Försöka hitta sig själv i allt kaos...
Det är så mycket som påverkar mina tankar och handlingar. Mycket gör jag bara för att jag ska, eller för att det förväntas, eller för att det inte verkar finnas några alternativ. Jag försöker skala av så mycket jag bara kan, gräva så djupt det bara går, för att hitta vad som är rätt för mig. Jag har försökt länge, och hela tiden dyker det upp nya hinder på min väg mot klarhet.
Jag tror att en alltför hög dos av intryck i en alltför hög hastighet strular till det i huvudet på mig. (Jag vill hela tiden skriva vi och oss istället för jag och mig, för jag tror att samma gäller för de flesta, men jag tänker bara utgå från mig själv, för det är mig själv det handlar om)
Många intryck, som under åren har format min verklighetsuppfattning, är bara fantasier, påhitt, snedvridningar och båg. Dessa intryck är ofta hämtade från tvn, reklam och veckotidningar.
Nuförtiden föredrar jag att titta på debattprogram, dokumentärer och verklighetsskildringar. De känns inte lika fejkade, och de lurar inte min hjärna lika mycket har jag fått för mig. Men visst händer det att jag tittar på dramaserier och dokusåpor. Bäst vore nog att slänga ut tvn, men det går nog inte min sambo med på.
Samhällets vanor, att det ska vara på ett visst sätt, för det har alltid varit så (alltid är en lång tid och det ordet passar egentligen inte in) är också ett problem jag fightas med. Jag har andra ideér, och det är mycket som jag inte förstår i vårat i många fall alltför kortsiktiga samhälle.
Hur började alltihopa, vad var meningen, vart är vi på väg. Finns det någon möjlighet att hitta tillbaka till kärnan i allt dettta kaos....
Jag tror att en alltför hög dos av intryck i en alltför hög hastighet strular till det i huvudet på mig. (Jag vill hela tiden skriva vi och oss istället för jag och mig, för jag tror att samma gäller för de flesta, men jag tänker bara utgå från mig själv, för det är mig själv det handlar om)
Många intryck, som under åren har format min verklighetsuppfattning, är bara fantasier, påhitt, snedvridningar och båg. Dessa intryck är ofta hämtade från tvn, reklam och veckotidningar.
Nuförtiden föredrar jag att titta på debattprogram, dokumentärer och verklighetsskildringar. De känns inte lika fejkade, och de lurar inte min hjärna lika mycket har jag fått för mig. Men visst händer det att jag tittar på dramaserier och dokusåpor. Bäst vore nog att slänga ut tvn, men det går nog inte min sambo med på.
Samhällets vanor, att det ska vara på ett visst sätt, för det har alltid varit så (alltid är en lång tid och det ordet passar egentligen inte in) är också ett problem jag fightas med. Jag har andra ideér, och det är mycket som jag inte förstår i vårat i många fall alltför kortsiktiga samhälle.
Hur började alltihopa, vad var meningen, vart är vi på väg. Finns det någon möjlighet att hitta tillbaka till kärnan i allt dettta kaos....
Kommentarer
Trackback