Uppdatering
Boken:
De befinner sig i en beduinby någonstans i öknen. Jag har lite svårt att formulera med ord hur det ser ut och hur barnen upplever det, men det börjar klarna. Det räcker att jag lyckas med ett par meningar så brukar det flyta på igen sen.
Rasmus:
Han har två tänder som växer i underkäken, och jag tror det är därför han är så gnällig och klängig. Han har blivit rörligare också, nu går han inte med på att bli lämnad på filten i storarummet utan kravlar efter oss ut till hallen. Han suger inte bröstmjölk lika ofta längre. Ett par gånger på morgonen, en gång på kvällen och när han vaknar på natten. Det märks i brösten, för när han blir riktigt sugen tömmer han dem helt och de fylls inte på lika snabbt längre.
Douglas:
Jag skickade honom att köpa mjölk på pressbyrån igår, det är tvåhundra meter bort ungefär. Jag hade redan kokat gröt när jag upptäckte att mjölken var slut. Fredrik var på Yoga och Rasmus var smågrinig, så jag bad Douglas. Först fick jag tjurläpp och ett trotsigt "NEJ", men när jag sa att han fick köpa någonting till sig själv att äta efter gröten sa han att det var OK. Han fick två tior med sig.
När han kom tillbaka en stund senare var han ledsen. Han hade köpt mjölk, men inget till sig själv. Han förstod inte vad det kostade. Han hade tittat på kinderäggen, men förstod inte vilket pris som hörde till dem, och han tänkte inte på att han kunde fråga, därför kom han hem med bara mjölk.
Jag lovade honom att vi skulle köpa ett kinderägg idag när jag hämtat honom från skolan. Då ska jag visa hur priserna fungerar.
Övrigt:
Jag har börjat sticka. Jag stickar en jockoapa till Rasmus i julklapp. Den blir faktiskt ganska lik orginaljockon. (Jocko är min gosedjursapa från när jag var liten).
Jag läser boken om acceptans, samtidigt som jag läser "den Vite massajens dotter", om vad som hände sen. Jag uppskattar breven som massajens lillebror James skriver, de är så raka och vackra, än så länge i alla fall.
Huset vi tittade på låg underbart i en liten insynsskyddad skogsbacke, långt ifrån stora vägar. Men det var i sämre skick än vi hade hoppats, och vi fick inte riktigt den där känslan som man vill ska infinna sig.
Veckan i föräldrahemmen hade sina ljuspunkter men det var skönt att komma hem igen.
De befinner sig i en beduinby någonstans i öknen. Jag har lite svårt att formulera med ord hur det ser ut och hur barnen upplever det, men det börjar klarna. Det räcker att jag lyckas med ett par meningar så brukar det flyta på igen sen.
Rasmus:
Han har två tänder som växer i underkäken, och jag tror det är därför han är så gnällig och klängig. Han har blivit rörligare också, nu går han inte med på att bli lämnad på filten i storarummet utan kravlar efter oss ut till hallen. Han suger inte bröstmjölk lika ofta längre. Ett par gånger på morgonen, en gång på kvällen och när han vaknar på natten. Det märks i brösten, för när han blir riktigt sugen tömmer han dem helt och de fylls inte på lika snabbt längre.
Douglas:
Jag skickade honom att köpa mjölk på pressbyrån igår, det är tvåhundra meter bort ungefär. Jag hade redan kokat gröt när jag upptäckte att mjölken var slut. Fredrik var på Yoga och Rasmus var smågrinig, så jag bad Douglas. Först fick jag tjurläpp och ett trotsigt "NEJ", men när jag sa att han fick köpa någonting till sig själv att äta efter gröten sa han att det var OK. Han fick två tior med sig.
När han kom tillbaka en stund senare var han ledsen. Han hade köpt mjölk, men inget till sig själv. Han förstod inte vad det kostade. Han hade tittat på kinderäggen, men förstod inte vilket pris som hörde till dem, och han tänkte inte på att han kunde fråga, därför kom han hem med bara mjölk.
Jag lovade honom att vi skulle köpa ett kinderägg idag när jag hämtat honom från skolan. Då ska jag visa hur priserna fungerar.
Övrigt:
Jag har börjat sticka. Jag stickar en jockoapa till Rasmus i julklapp. Den blir faktiskt ganska lik orginaljockon. (Jocko är min gosedjursapa från när jag var liten).
Jag läser boken om acceptans, samtidigt som jag läser "den Vite massajens dotter", om vad som hände sen. Jag uppskattar breven som massajens lillebror James skriver, de är så raka och vackra, än så länge i alla fall.
Huset vi tittade på låg underbart i en liten insynsskyddad skogsbacke, långt ifrån stora vägar. Men det var i sämre skick än vi hade hoppats, och vi fick inte riktigt den där känslan som man vill ska infinna sig.
Veckan i föräldrahemmen hade sina ljuspunkter men det var skönt att komma hem igen.
Kommentarer
Postat av: manna
Stackars Douglas, jag fick riktigt ont i magen när jag läste hur ledsen han blev. Jag kände att jag vet PRECIS hur det känns. Jag har också varit så försiktig när jag var liten.
Krama Douglas från mig.
Manna
Trackback