kunde inte låta bli...



Han blir eggad av kameran och äter mycket bättre när jag tar kort på honom. Som om han vill stila inför kameran eller nåt. En del fina bilder får jag i alla fall (fast det kanske bara är jag som mamma som tycker att han är så bedårande urgullig på alla bilder).

Jag har jobbat igen.
De ringde tjugo över sju igår morse och behövde personal på småbarnsavdelningen på dagiset. Jag har bara varit hos 4-5 åringarna förut så det var helt nya barn, och blöjbarn dessutom. Jag fick vara kvar sist igår med de sista fem barnen, fem i fem kom den sista mamman (några pappor kom också).
Idag var jag där också, från åtta till två. Det kändes lättare när jag kunde barnens namn och visste lite rutiner och regler, jag var nog mer avslappnad idag. Klockan två blev jag hämtad utanför dagiset av läraren på folkhögskolans målerilinje, för jag hade lovat att ställa upp som krokimodell igen. Det gick bra, kändes lite naket : )

mat och krukväxter

idag åt mini själv igen......och än har ingen städat efter honom...

Mina krukväxter börjar märka av ljuset igen. Min fem år gamla våreld  har börjat blomma för första gången på två år, och den ett och ett halvt år yngre men lika stora....

...Julstjärnan  har fått nya skott och jag hoppas på att hon kommer att blomma till våren.

äta själv

Nu vill han äta själv den lille filuren.....och kladdigt blir det...


yogalärare

Jag har hittat en yogalärarutbildning som jag vill gå.

titta, titta

   
   

...mina vackra pojkar...

just det...


Är jag tacksam står jag automatiskt i tacksamhetsskuld. Skuld är ett negativt ord.
Är jag glad för någonting står jag inte i skuld men jag uppskattar det jag är glad för och vill automatiskt ge glädje tillbaka.
Känslan av tacksamhet och känslan av glädje eller lycka är egentligen densamma, och den härstammar från livets kärna, kärleken.

Allt som händer, alla förändringar, är en öppning för nya möjligheter även om det ibland kan vara svårt att se. Därför borde man vara tacksam, känna glädje, för allt som händer, då nya möjligheter för utveckling och lärande hela tiden dyker upp. Glädjen genomsyrar allt om man bara letar efter den, och det får man aldrig sluta göra.

slutfilosoferat...


Tacksamhet

Jag har mycket att vara tacksam för, skulle jag kunna säga, men vem är det jag är tacksam mot? vem är det jag ska tacka?
Därför har jag fastnat lite på det ordet. 
Jag kan säga att jag är tacksam för min familj, för min hälsa, för alla möjligheter jag får, men vem är det jag tackar?
Är det livet?
Är det Gud?
Är det världen? moder jord och fader ande?
Jag skulle kunna säga "Jag är glad för" istället. Skulle det vara samma sak? Saker som skänker mig glädje skänker mig också liv och fyller mig med kärlek.

Nu kom Fredrik hem på tidig lunch, jag får väl filosofera vidare någon annan gång...


katterna

Vad tråkigt det skulle vara utan våra små prinsessor. De sprider en enorm glädje i våran lilla familj med sin lekfullhet och sitt kel. Rasmus skiner upp vid blotta åsynen av dem och jagar dem runt i läghenheten och de retas gärna med honom. När våra katter är på bushumör och leker med varandra är det den absoluta höjden av underhållning, de är så underbara att titta på.

De har fått börja gå ut nu det senaste halvåret. Först gick de ut på natten, mellan tre och sex, för att de skulle slippa träffa människor och bilar. Vi märkte att de mest höll sig på gården och i närheten och där är det ganska lugnt och säkert så efter att ett tag fått hela nätterna på sig att upptäcka omgivningarna och träffa sina kattkompisar får de nu gå ut lite när de vill. Det är nog bra att de är lite förberedda på utelivet innan vi flyttar in i huset, där är det ju nästan vildmark. Där finns möss att jaga och rävar som jagar så de måste ha lärt sig att klättra i träd...

De ska få en kattlucka har vi tänkt så vi slipper springa och öppna åt dem i tid och otid (dag som natt).


mycket men ändå ingenting

Det är mycket som händer nu. Vi ska köpa hus, och därmed också bil. Vi ska flytta ifrån Svalöv och Douglas ska byta skola. Huset ska få en uppfrächning invändigt så vi kan flytta in och vi måste lära känna trädgården så att vi kan vårda den ordentligt. Vi har planer för företaget, både kortsiktiga för sommaren och långsiktiga för de kommande åren och vi hoppas på att bli med hundvalp fram på försommaren någon gång.

Men just nu, idag, och imorgon, och de kommande veckorna, händer nästan ingenting. Vi går här nere och väntar på att det ska bli dags att flytta. Dagarna går. Jag tränar några pass i veckan, sjunger i kören, går på barntimmar med Rasmus och skriver lite nu och då i bloggen eller på min bok. Men i huvudet kretsar allting kring flytten, huset, trädgården, företaget, hunden.

Jag befinner mig i ett väntrum. Men jag borde inte. Jag borde använda samma teknik som jag tränar på när jag står och väntar på bussen, eller står i kö. Då brukar jag försöka lägga åt sidan att jag väntar på någonting och bara vara nöjd med att jag står där. Jag ser mig omkring och observerar vad jag ser, jag lyssnar och observerar vad jag hör, känner efter hur det känns och finner mig i stunden.

Men i huvudet kretsar allting kring flytten, huset, trädgården, företaget, hunden.

ååå va roligt...

Vi var och träffade hundarna idag, de som jag länkade till häromdan. Vi träffades ute på några kullar och tränade apport och sök med hundarna och det var kallt men jätteroligt. Sen åkte vi hem till dem och fikade. De bodde riktigt mysigt och jag fick bara positiva vibbar från allihopa. Det fanns minns sex valpar i magen på Betty, jag hoppas på att en kan bli våran.

Sinead O´Connor

Hon har gjort ett reggaealbum, och det har hon gjort bra.
Hennes röst går riktigt bra ihop med reggaetakter och "the message of Jah"

Jag kan inte sluta sjunga (Jah nuh dead, Jah nuh dead...)


barnskrik på natten

Ett tag trodde jag att det började bli bättre. Under några dagar vaknade han bara en gång på natten.
Men så fort jag uttalade det högt:

"Det verkar som om han sover bättre på nätterna nu."

så var det kört igen. (Samma sak hände när jag råkat säga "nu bajsar han bara en gång om dan" eller "han kräks inte lika mycket längre")

Jag ska försöka hålla tyst i framtiden när jag märker av positiva förändringar.

Förut skrek han inte när han vaknade på nätterna i alla fall. Jag lade honom vid bröstet och han tystnade genast. Men han sover längre om han får välling, och medan Fredrik är i köket och kokar välling blir Rasmus riktigt förbannad och skriker som en stucken gris. (Bröstmjölken sparar jag tills när han vaknar nästa gång, och nästa.) Någon gång har han slukat två vällingmuggar och ett bröst på en och samma gång, han har aptit den grabben.

Jag försöker med allt möjligt för att få honom att sova mer ihållande. Långa promenader med frisk luft, bada i badkaret på kvällen tills han är helt slut (vilket han älskar), proppa honom full med mat så han ska hålla sig mätt längre (men det finns ingen botten i honom). Ändå vaknar han efter några timmar, och efter ett par timmar till och sen ytterligare minst en gång. Och jag vaknar varje morgon av en kvittrande glad pojke och kan inte annat än le åt honom.

Nu har han somnat igen och jag ska också sluta mina ögon för en stund...




dagens rätt - fattigmanswok

Två medelstora morötter i bitar
En fjärdedels kålrot i bitar
Strimlad vitkål
Ett par champinjoner i bitar

Wokas tillsammans med några klunkar Icas söta chilisås, serveras med råris.

Min favorit i köket är att laga god mat på lite resurser. Det här är vad jag lyckades slänga ihop till lunch idag och det blev faktiskt riktigt smarrigt.

hundar

kanske är det här rätt kombination för oss.


Snö

Sverige är vitt. Den pudrande snön har lagt sig överallt. Även det skånska landskapet har för en gångs skull blivit välsignat av den vita snön.

Jag hoppas att det håller i sig ett tag, i alla fall en vecka, för snön gör den ruggiga vintern varmare på något sätt med sitt ljus och sina mjuka drivor.

En ljusare värld ger ett ljusare sinne och ett ljusare sinne gör en ljusare värld.

Katterna lämnar spår efter sig i snön utanför balkongdörren och i trappan ner till vår uteplats. De var lite skeptiska till snön när den kom men nyfikenheten vann som vanligt och de springer ut och in för att stundvis upptäcka den snötäckta världen och stundvis värma sig, vila och äta.
Ett lager av skräp från när grannen ovanför skakade sin matta tidigare idag har lagt sig över spåren och den vita snön på balkongen som ett strössel. Det är först nu, i den vita snön, jag upptäcker hur mycket skräp det blir när hon skakar mattan. Jag kanske borde be henne gå ut på gården och skaka den istället, precis som jag borde be henne om att inte låta radion gå igång så högt klockan 04.30 varje morgon. Fast å andra sidan, vi flyttar ju snart.

Elva minuter

Jag var bara tvungen. Att läsa den boken som jag skulle vänta med ett tag för att ge mig själv mer tid att skriva. Jag tänkte bara börja lite smått, trots att jag vet hur omöjligt det är att sluta läsa en bra bok, och min bok fick vänta ytterligare två dagar på att få sitt elfte kapitel färdigt. Men i förrgår läste jag ut boken och igår tog jag igen mig genom att både avsluta det elfte kapitlet och påbörja det tolfte. Det börjar bli spännande nu så det är svårt att sluta skriva när jag väl börjar.

Åter till "elva minuter". Den är Coelhos mest erotiska bok och den mest romantiska, enligt Jornal do Brasil. Den baseras på en sann historia om en ung brasilianska som lever ett år som prostituerad i Genéve. Men mest är den ett försök att svara på frågorna Vad är kärlek? och Vad är sex?
Det är svåra frågor att svara på men jag tycker ändå att Coelho lyckas väldigt bra (än en gång) och jag rekommenderar starkt alla att läsa även denna boken. Det går fort att läsa den och man rycks snabbt med i historien och den är på inga sätt jobbig att läsa (men den kan framkalla lustar :))

"Detta är den verkliga upplevelsen av frihet:

att ha det allra viktigaste i världen utan att äga det."
                 
                                                                                 Maria
                                                                                (ur Paulo Coelhos "elva minuter")


Jag har inte lärt mig...

...hur man raderar inlägg.


reducera inköpen

Från och med nu ska jag bara handla det jag verkligen behöver. Inget överflöd och ingen nöjesshopping.
Det innebär att jag inte ska köpa någon mer choklad eller andra onödiga sötsaker. Inget halvfabrikat eller annan dyr och överflödig mat. Inga kläder eller prylar. Inga böcker, inte ens på bokrean i februari. Jag ska baka allt bröd och göra veckomatsedel så vi inte handlar överflödigt. Jag ska handla mycket av grönsakerna på torget där det är billigt och jag ska göra egen barnmat istället för att köpa glasburkar.

Varför?

Det är inte läge egentligen, rent ekonomiskt, att köpa en tollarevalp. Vi kommer ha massvis med utgifter, både med huset och flytten och företaget. Men om jag sparar in på allt onödigt så kan jag lägga undan en tusenlapp minst i månaden så att vi kanske kan köpa en valp ändå, utan att ta från öronmärkta pengar.

så är det

handen har nästan läkt och jag håller på och skriver på det elfte kapitlet i min bok.

Tidigare inlägg Nyare inlägg