utedasset

Snart är det min födelsedag, på lördag för att vara exakt. Tjugosju fyller jag.
Tjugosju har varit någon sorts gränsålder för mig. I nedre tjugoårsåldern tänkte jag på tjugosju som en ålder då jag kommit en bit påväg i mina strävanden, var mer självsäker och hade tydligare mål.
För ett år sen, när jag fyllde tjugosex, tänkte jag: "Bara ett år kvar till tjugosju. Jag undrar var jag befinner mig då och om jag kommer att känna mig så vuxen som jag inbillat mig att jag skulle vara..?"

Nu har jag tre dagar kvar...

Men faktiskt, jag börjar känna mig som tjugosju. Lite tack vare ett huskontrakt som kom med posten häromdan. Lite tack vare att jag börjat skriva igen och därmed återknyter till en av min barndoms högsta drömmar. Lite tack vare sången och träningen som har fått mig mer harmonisk och säker. Mycket tack vare min familj och vår nya familjemedlem.

Dagen efter min födelsedag har kören julkonsert i Svalövs kyrka (klockan 18.00 om du har vägarna förbi). Igår hade vi vår sista repetition. Det gick överraskande bra med de flesta sånger, men några var fortfarande helt nya för mig då jag missade förra veckans övning. Jag tror ändå att det kommer att låta jättefint på söndag och jag ser fram emot att sjunga. (Det blir roligare i kören för varje gång, synd att jag måste flytta ifrån den om ett par månader, vi får väl starta en egen kör i kleva, är du med Olga?..)
Mina systrar i Lund med respektive kommer på konserten, och sen äter vi något gott efteråt hemma hos oss och firar att jag fyllt år. Självaste födelsedagen tänkte jag fira med min lilla familj, på så sätt sträcker jag ut födelsedagen över hela helgen, hihi.

...vi fick huset, och för utsatt pris också. Det känns helt overkligt att vi har ett hus som vi kan flytta in i när vi vill, och jag har inte ens sett det IRL, det får vänta tills vi kommer upp till julhelgen.
Slutgiltiga flytten blir väl inte förrän till sommaren, eftersom vi har lovat Douglas att han får gå färdigt första klass här i svalöv, så det kommer antagligen bli mycket åkande fram och tillbaka de kommande månaderna (måste skaffa bil också).
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, är nog fortfarande i chocktillstånd (är det sant? drömmer jag?)

blöta pussar till alla 

min käre sambo har åkt norrut för att ta en titt på det omtalade huset och ett snack med banken...
...tänk om det är här vi kommer att bo : )

Jag har skaffat ett tremånadersabbonemang på hälsomagasinet. Sist jag var där var våren innan jag blev gravid. Nu, ett och ett halvt år senare känner jag att det är dags att komma i form igen. Jag började lite lätt med hälsogympa i onsdags och fortsatte med fitnessyoga idag på morgonen. Det var inte riktigt som den yoga jag är van vid. Rörelserna gjordes mer i ett flöde, utan avslappning imellan, där man om och om igen gick tillbaka och utgick från hundens position. Solhälsningen var också annorlunda, och avslappningen, som bara var några minuter på slutet, var helt oguidad. Instruktören var säkert bra egentligen, men jag saknade Mariannes milda stämma och guidning.
Men visst var det en skön start på lördagmorgonen....

Äntligen har vi fått vårat nya fadderbarn. Det är en liten tibetansk flicka som heter Tenzing. Hon är lika gammal som Douglas, alltså några år yngre än våra två andra fadderbarn Gaslin (Haiti) och Keeme (Botswana). Det är Svensk-Tibetanska skol- och kulturföreningen som håller i fadderförmedlingen. De arbetar för att alla tibetanska barn ska få gå i skolan, lära sig läsa och skriva på sitt eget språk och lära sig om sin unika kultur, det är klart att vi måste hjälpa till...

Nu var det då dags för alla julkalendrar. Det var meningen att douglas skulle vakna av att radions julkalender gick i gång kvart i sju, men timern var inte rätt inställd, så jag fick springa in på hans rum och sätta på radion manuellt tio i sju. Kvart över sju var vi alla påklädda och satt med varsin kopp varm choklad framför tvns julkalender "en decemberdröm". Överraskningen vid frukostbordet var att jag hade smulat ner pepparkakor i müslin. Douglas visste om det och fnissade hemlighetsfullt när han upptäckte bitar i sin tallrik, Fredrik blev mindre glad, men man kan ju inte göra alla glada...För övrigt hade vi levande ljus vid frukostbordet, och det ska vi fortsätta med terminen ut.

nu ligger hon i mitt knä, hon är nog det keligaste som går på fyra ben...

fast nu är hon lite kraftigare, hon har växt om sin styvsyster...

Han har blivit så bestämd, vår lille Rasmus, och jämt vill han vara hos mamma.
Vi har skämt bort honom med att bära honom när han ska sova, men han börjar nu bli lite väl tung att gå omkring med. Förut kunde vi sitta med honom i famnen och vyssja, men nu går det inte, då blir han arg.
Jag försöker få honom att somna själv i sin säng, men snart så vänder han sig upp och reser sig till stående, skrikandes eller skrattande, det varierar lite.
 
För nu har han börjat resa sig och han reser sig hela tiden, mot allt han kan hitta. Favoriten är ju mamma givetvis, då klättrar han upp och ställer sig och håller i mina dreadlocks för att hålla balansen. En annan favorit är att absolut vara tvungen att ställa sig upp mot skåpet när vi ska byta på honom. Det är en omöjlighet att få honom att ligga på rygg. Nu har han ställt sig upp mot fotöljen, för i fotöljen ligger Grynet, en av katterna, och han är väldigt förtjust i katterna. Katterna är inte lika förtjusta i honom, men de är oerhört toleranta och har aldrig gjort honom illa.

Nu kryper han in i köket, jag får väl gå efter och se vad han håller på med....

Igår var jag på körövning igen. Vi ska sjunga på söndag, på första advent, tillsammans med den andra kören och barnkören. De andra vär välbekanta med sångerna och stämmorna, för mig var de nya, men det ska nog gå bra, det är bara några ställen jag måste titta lite närmare på innan söndag.

Idag var jag också uppe på församlingshemmet. Det är där spädbarnsrytmiken är, och barntimmarna. Vi brukar alltid fika på barntimmarna efter rytmiken tillsammans med de andra mammorna och barnen.

Ikväll ska jag dit en tredje gång inom loppet av ett dygn. Då är det julpyssel för föräldrar och jag ska göra en julkrans och äta jullandgång.

Tangentbordet på laptopen fungerar igen. Det bara la av för några dagar sedan, men nu funkar det igen, utan att vi har gjort någonting. Det var lite surt att bara kunna använda musen, men det gick, så länge jag höll mig borta från min bok, och behövde jag verkligen skriva någonting (typ lösenord) så gick det att få tangentbordet att fungera i en sekund om man tryckte ner den vänstra inbyggda musknappen...teknikens under...

Idag har vi tapetserat med serietidningar i Douglas kartonghus.

Vi kikar också lite på ett riktigt hus som ligger ute på nätet för 325 000 kronor. Det ligger jättevackert på mössebergs nordöstra sluttning med en parkliknande trädgård och två sidobyggnader (ett garage med förråd och en snickarbod med förråd). Huset är i tegel med terass, balkong, källare och lagom stort för en liten familj.

Skulle vilja se det med egna ögon och inte bara genom mäklarens kamera...

Skulle vilja ha 325 000 kronor...

Rasmus var ganska mammig hela förmiddagen, så det blev inte mycket skrivande. Istället satte jag mig och spelade gitarr för honom, det brukar han gilla. Jag lyckades till och med komponera ihop en egen låt om hösten. Här kommer texten;

Löven har fallit
Från nästan alla träden
Och det har blivit grått och trist och kallt.
Natten blir längre
Men en stund på dagen
Lyser solen över allt.

Fast det känns trist så ska du se
Att ljuset återvänder det
Och vintern har också nåt att ge
Visst så känns sommaren för kort
Som vanligt har hälften regnat bort
men strunta i vädret, för solen lyser om du bara vill

Visst är det lättast
Att le i solsken
Men ingen har sagt att det är lätt
Det gäller att hitta
Solen inom sig
att göra det själv, på sitt eget sätt

Fast det känns trist så ska du se
Att ljuset återvänder det
Och vintern har också nåt att ge
Visst så känns sommaren för kort
Som vanligt har hälften regnat bort
men strunta i vädret, för solen lyser om du bara vill

Lille Rasmus, vaknar med oss, eller väcker oss på morgonen runt sjutiden, han är med ett slag och brukar sen somna strax efter nio för att sova ytterligare några timmar. Idag somnade han strax efter åtta istället, medan Fredrik förljde storebror till skolan. Eftersom jag var ensam hemma, och eftersom sängen fortfarande var obäddad, kröp jag ner i sängen igen, för att få en liten tupplur själv. Jag vaknade till när Fredrik kom hem, men låtsades att jag fortfarande som. Han lät oss sova och när vi vaknade nu, en stund efter tio, har han redan gått iväg för att lägga isolering hos en bekant som renoverar ett nyköpt hus.

Det var så skönt att sova extra, och jag känner mig helt dimmig och skön i huvudet efter att ha legat och djupsovit med kläderna på...

Idag är min och Rasmus dag, eftersom Fredrik antagligen kommer att vara borta ganska många timmar. Är han glad och på upptäckarhumör kan han trivas ganska bra nu med att kravla omkring på golvet och känna på saker. (Jaga katter är också ett roligt nöje men de är alltför snabba fortfarande. Ibland stannar de trots allt kvar och låter honom rycka lite i svansen innan de sticker iväg...)
Är han på det humöret kan jag kanske fortsätta lite på kapitel sju som jag började på igår, annars får jag vänta tills nästa tupplur, eller tills Fredrik kommer hem.

...och nu börjar det bli riktigt spännande.

Jag satt och skrev i två timmar idag, det kändes som tjugo minuter.

Något annat jag tänkt på den senaste tiden, eller rättare sagt, mina fingrar påminner mig, ofta händer det när jag spelar, eller har spelat gitarr; fingrarna vill spela cello...
Jag spelade cello i tre år. Kanske var det tre år, kanske fyra, men det var när jag fortfarande var barn till både kropp och sinne, och jag undrar om mina fingrar minns, eller om de bara längtar.

Det kostar en del om man vill köpa sig en cello. Femtusen är billigt för en duglig nybörjarcello, tiotusen inte ovanligt, och det ligger ute en cello på blocket för 200 000 kr. Mina fingrar får hålla sig till tåls ett tag till..

Jag vet inte varför jag så gärna vill kolla på skiten. Jag ger alltid ifrån mig ett argt stön när avsnitten är slut för man blir bara mer förvirrad och irriterad. Ändå blir jag som beroende av att veta fortsättningen.
Det skulle vara säsongens bästa avsnitt, och visst var det spännande, men det var en del riktigt fåniga kärleksscener, och att hon skulle dö kändes ganska onödigt....

Den enda dramaserie jag följer för tillfället är Lost. Vi har sedan någon gång i våras då vi tröttnade på att vänta laddat ner avsnitten allt eftersom de kommer ut i USA. Nu är det dags igen. Idag laddade jag ner avsnitt 6, andra säsongen. Det ska vara det avsnitt alla kommer att prata om enligt trailern...vi får väl se.