utedasset

...så väntade två brev på mig när jag kom hem. Ett där de frågade om jag fortfarande sökte arbete, och ett där det stod att de hade avskrivit mig för jag inte hade hållt överenskommelsen.
Överenskommelsen var att jag innan den 28e varje månad skulle skicka en mail till min handledare där jag berättade vilja jobb jag har sökt, jag skickade en mail den 26e där jag redovisade fem jobb som jag sökt och trodde därför att allt var bra.
Efter att jag lugnat ner mig och kommit fram till att det bara var att acceptera situationen (inspirerad av boken jag läst på tåget), och att allt skulle lösa sig, jag hade ju inte gjort något fel, gick jag in på min mail för att kolla när det var jag skickade mailet. Där hittade jag en ursäktande mail från min handledare där han skrev att han tappat bort min mail (hur man nu kan göra det). Snacka om kompetent personal på arbetsförmedlingen...

Boken:
De befinner sig i en beduinby någonstans i öknen. Jag har lite svårt att formulera med ord hur det ser ut och hur barnen upplever det, men det börjar klarna. Det räcker att jag lyckas med ett par meningar så brukar det flyta på igen sen.

Rasmus:
Han har två tänder som växer i underkäken, och jag tror det är därför han är så gnällig och klängig. Han har blivit rörligare också, nu går han inte med på att bli lämnad på filten i storarummet utan kravlar efter oss ut till hallen. Han suger inte bröstmjölk lika ofta längre. Ett par gånger på morgonen, en gång på kvällen och när han vaknar på natten. Det märks i brösten, för när han blir riktigt sugen tömmer han dem helt och de fylls inte på lika snabbt längre.

Douglas:
Jag skickade honom att köpa mjölk på pressbyrån igår, det är tvåhundra meter bort ungefär. Jag hade redan kokat gröt när jag upptäckte att mjölken var slut. Fredrik var på Yoga och Rasmus var smågrinig, så jag bad Douglas. Först fick jag tjurläpp och ett trotsigt "NEJ", men när jag sa att han fick köpa någonting till sig själv att äta efter gröten sa han att det var OK. Han fick två tior med sig.
När han kom tillbaka en stund senare var han ledsen. Han hade köpt mjölk, men inget till sig själv. Han förstod inte vad det kostade. Han hade tittat på kinderäggen, men förstod inte vilket pris som hörde till dem, och han tänkte inte på att han kunde fråga, därför kom han hem med bara mjölk.
Jag lovade honom att vi skulle köpa ett kinderägg idag när jag hämtat honom från skolan. Då ska jag visa hur priserna fungerar.

Övrigt:
Jag har börjat sticka. Jag stickar en jockoapa till Rasmus i julklapp. Den blir faktiskt ganska lik orginaljockon. (Jocko är min gosedjursapa från när jag var liten).
Jag läser boken om acceptans, samtidigt som jag läser "den Vite massajens dotter", om vad som hände sen. Jag uppskattar breven som massajens lillebror James skriver, de är så raka och vackra, än så länge i alla fall.

Huset vi tittade på låg underbart i en liten insynsskyddad skogsbacke, långt ifrån stora vägar. Men det var i sämre skick än vi hade hoppats, och vi fick inte riktigt den där känslan som man vill ska infinna sig.

Veckan i föräldrahemmen hade sina ljuspunkter men det var skönt att komma hem igen.

När jag kommer hem till mina föräldrar brukar jag titta efter om min mamma har skaffat någon ny bok,. Den här gången hittade jag boken "Vem är det som bestämmer i ditt liv" av  Åsa Nilsonne. Det är en guide till "medveten närvaro", hur man själv kan påverka sitt  liv genom att  bestämma över sina tankar och närvara i nuet.  Hon liknar vårat inre med en teater, där vi själva är teaterdirektören det är vi själva som väljer vad som ska stå på scenen.
Hon upprepar också om och om igen de fyra hörnstenarna; Observera, uppmärksamma händelser, känslor, tankar och reaktioner.
Beskriva; Sätt ord på det du upppmärksammar.  Skilj reaktioner från det som utlöser reaktionerna, se tankar och känslor som subjektiva reflektioner över situationer.
Inte döma; observera och beskriva utan att fastna i värdeomdömen.
Delta; Att delta i det som händer utan att ha uppmärksamheten riktad mot sig själv.
Hon tar upp delar som känslor, tankar, tid, kroppen, relationer och sömn och ser allt ur ett  medvetet-närvarande-perspektiv.
Jag rekommenderar alla att läsa boken, som är kort och enkel. Du läser den på ett par timmar.
Som systerbok till denna finns också "Att leva ett liv, inte vinna ett krig"  av Anna Kåver, som handlar om acceptans. Den fanns inte i mammas bokhylla, men däremot i svärmors, så jag ska se till att läsa den också, sen kan jag ge en resumé.....

Det är så mycket som påverkar mina tankar och handlingar. Mycket gör jag bara för att jag ska, eller för att det förväntas, eller för att det inte verkar finnas några alternativ. Jag försöker skala av så mycket jag bara kan, gräva så djupt det bara går, för att hitta vad som är rätt för mig. Jag har försökt länge, och hela tiden dyker det upp nya hinder på min väg mot klarhet.
Jag tror att en alltför hög dos av intryck i en alltför hög hastighet strular till det i huvudet på mig. (Jag vill hela tiden skriva vi och oss istället för jag och mig, för jag tror att samma gäller för de flesta, men jag tänker bara utgå från mig själv, för det är mig själv det handlar om)
Många intryck, som under åren har format min verklighetsuppfattning, är bara fantasier, påhitt, snedvridningar och båg. Dessa intryck är ofta hämtade från tvn, reklam och veckotidningar.
Nuförtiden föredrar jag att titta på debattprogram, dokumentärer och verklighetsskildringar. De känns inte lika fejkade, och de lurar inte min hjärna lika mycket har jag fått för mig. Men visst händer det att jag tittar på dramaserier och dokusåpor. Bäst vore nog att slänga ut tvn, men det går nog inte min sambo med på.
Samhällets vanor, att det ska vara på ett visst sätt, för det har alltid varit så (alltid är en lång tid och det ordet passar egentligen inte in) är också ett problem jag fightas med. Jag har andra ideér, och det är mycket som jag inte förstår i vårat i många fall alltför kortsiktiga samhälle.
Hur började alltihopa, vad var meningen, vart är vi på väg. Finns det någon möjlighet att hitta tillbaka till kärnan i allt dettta kaos....

Ännu en resa uppåt. Det krävs alltid lite planering när man ska åka tåg hela familjen, inklusive katterna och packning för en vecka. Alltid lite kaos.
Vi ska åka hem till våra föräldrar i en vecka. Träffa släkt och vänner och sånt.
Vi ska titta på ett hus också. Hus med lada i en skogsbacke med enskild väg och stor tomt. Låter bra, vi får väl se. Billigt var det i alla fall, och det måste det nästan vara om vi ska köpa det.
Sen ska vi vara barnlediga lördag natt, för första gången sen Rasmus föddes. Han får nöja sig med välling den natten, för jag ska dricka vin.
Mycket händer nu med Rasmus. Han börjar få en tand, första tanden, och sen kommer han att börja krypa vilken dag som helst, och sitter, det gör han nu, men det är lite vingligt.

Det är konstigt. Jag tror att jag har storyn klar, att jag vet ungefär vad som kommer att hända i boken jag skriver, men helt plötsligt skriver jag något helt oväntat. Det känns ofta som om hela historien redan finns, ner till minsta detalj, och jag är bara ett redskap för att få den nertecknad. Handlingen kommer i små doser, som små molntussar som helt plötsling passerar förbi i obestämd ordning. "poff" så har öknen en historia som jag aldrig kunde ha föreställt mig innan den uttalades av en av huvudkaraktärerna i boken.

...han somnade på mage på mitt bröst efter en mugg välling och lite bröstmjölk. Lägenheten är städad och något ommöblerad.
Jag tänkte ägna några minuter åt min bok. Just nu är det morgon i öknen. Solstrålarna börjar värma alla i lägret....

......det måste vara jobbigt att vara sex månader gammal och förkyld. Vår lille Rasmus är så snörvlig och gnällig och jag tycker så synd om honom när han inte kan ta nappen för han är så täppt. Som tur är brukar det släppa när jag ammar honom. Jag minns inte om det var tre eller två gånger jag vaknade i natt och lade honom vid bröstet, men han hade lättare att andas när jag lade honom för att sova igen. Det är något mirakulöst med bröstmjölk, och jag ska försöka amma honom så länge som möjligt. Än så länge tycker han så mycket om mina bröst så det skulle vara en omöjlighet att sluta, men vi börjar ge honom mer och mer annan mat. Just nu matar hans pappa honom med banan och mango pure, och han smackar gott.
Storebror är på en klasskompis sjuårskalas, han borde komma hem om en halvtimma eller så. Jag har sagt att jag ska städa idag. Dammsuga hela lägenheten, städa toaletten och dammtorka. Jag får göra det innan jag börjar tänka för mycket på det, det är ju snabbt gjort, det är ju inte jobbigt, det är ju värsta lyxproblemet eller hur...

Jag vistas här ibland på dagarna nu för tiden, i tanken eller i skrivandet.

jag skrev en hel jättelång kärleksförklaring till vårt utedass som förklaring till varför jag råkade välja just det bloggnamnet. Sen försvann hela skiten när jag skulle spara. Jag satt säkert tjugo minuter och beskrev hur vi byggde det, hur det var i början, vilka tidningar vi hade, hur det var inrett...... HELA SKITEN!!!
och sen försvinner det bara..........tio djupa andetag och ett leende senare tänker jag att jag kanske borde ta och höststäda dasset när vi är där nu på höstlovet......

Välkommen till min nya blogg!