inskolning
Det blir dagis hela dagarna för mig för tillfället.
Vi skolar in Rasmus på dagis och jag har varit där med honom tre förmiddagar irad, innan jag har stuckit iväg till mitt dagis för att jobba till fem, halv sex.
Det verkar gå bra på inskolningen. Jag gick in i en timme idag medan Rasmus var ute med barnen och fröknarna. De hade frukstund i vindskyddet och gick runt och lekte. Inte förrän han fick syn på mig blev han lite ledsen, det var väl då han kom på att jag hade varit borta.
I måndags efter jobbet åkte jag in till stan och köpte stövlar, skor och regnkläder till Rasmus. Galonbyxor är ett måste när man har utelek på dagis, liksom stövlar. Och skor har han varit utan då han har fått springa omkring i mockasiner här ute i trädgården. Nu har han allt han behöver och för första gången på länge är jag mycket nöjd med en shoppingrunda (hann med allting mellan klockan 17.45 och 18.00 också).
Vi ska ha med en bild också, att hänga i en ram som hänger ovanför hans krok på dagis. Jag tänkte att det skulle bli den här:
(Mamma, skulle du kunna skriva ut den med färgskrivare så kan jag få den i helgen?)
Sen var jag på osten idag och köpte fyra goda ostar varav tre var reaostar och en var "6 juni" som den 6 juni har varit lagrad i ett år. Jag sa att vi skulle vänta med att öppna den tills dess men så blev det inte. Riktigt mumsig var den, liksom reaosten "Viking" som var "extra stark" och dogges favorit (kan inte förstå att kräsne douglas älskar stark ost men så är det). Rättvisemärkt choklad och rättvis torkad mango åkte också ner i korgen. (ännu en lyckad shopping)
och grattis till Jenny som blev mest nyskapande i månadens upplaga av cyberkocken.
Vi skolar in Rasmus på dagis och jag har varit där med honom tre förmiddagar irad, innan jag har stuckit iväg till mitt dagis för att jobba till fem, halv sex.
Det verkar gå bra på inskolningen. Jag gick in i en timme idag medan Rasmus var ute med barnen och fröknarna. De hade frukstund i vindskyddet och gick runt och lekte. Inte förrän han fick syn på mig blev han lite ledsen, det var väl då han kom på att jag hade varit borta.
I måndags efter jobbet åkte jag in till stan och köpte stövlar, skor och regnkläder till Rasmus. Galonbyxor är ett måste när man har utelek på dagis, liksom stövlar. Och skor har han varit utan då han har fått springa omkring i mockasiner här ute i trädgården. Nu har han allt han behöver och för första gången på länge är jag mycket nöjd med en shoppingrunda (hann med allting mellan klockan 17.45 och 18.00 också).
Vi ska ha med en bild också, att hänga i en ram som hänger ovanför hans krok på dagis. Jag tänkte att det skulle bli den här:
(Mamma, skulle du kunna skriva ut den med färgskrivare så kan jag få den i helgen?)
Sen var jag på osten idag och köpte fyra goda ostar varav tre var reaostar och en var "6 juni" som den 6 juni har varit lagrad i ett år. Jag sa att vi skulle vänta med att öppna den tills dess men så blev det inte. Riktigt mumsig var den, liksom reaosten "Viking" som var "extra stark" och dogges favorit (kan inte förstå att kräsne douglas älskar stark ost men så är det). Rättvisemärkt choklad och rättvis torkad mango åkte också ner i korgen. (ännu en lyckad shopping)
och grattis till Jenny som blev mest nyskapande i månadens upplaga av cyberkocken.
vaggvisa
När jag sitter och sjunger för lille rasmus, när han ska sova, blir det tillslut så att jag tröttnar på de gamla vaggvisorna och börjar hitta på lite eget. Här är en egenpåhittad visa som har blivit ganska populär:
Benen dom ska vara stilla
Du kan inte trilla om du ligger still
Armarna ska bara sova
Benen dom ska vara stilla
Du kan inte trilla om du ligger still
Armarna ska bara sova
Sömnen är en gåva som tar dig dit du vill
Ögonen ska vara slutna
Tankarna förskjutna från ditt inre rum
Tankarna förskjutna från ditt inre rum
Du ska bara slappna av nu
Somna in det ska du, nu kommer ett hum
Hum hum hum hum hum hum hum hum
Hum hum hum hum hum hum hum hum hum hum hum
Hum hum hum hum hum hum hum hum
Hum hum hum hum hum hum hum hum hum hum hum
Benen dom ska vara stilla…
Ögonen ska vara slutna…
…nu kommer ett brum
Brum brum brum brum brum brum brum brum
Brum brum brum brum brum brum brum brum brum brum brum
Brum brum brum brum brum brum brum brum
Brum brum brum brum brum brum brum brum brum brum brum
och sen bara man fortsätter, det kan bli många gånger innan han somnar, och hum och brum kan bytas mot dumdidum och gummigum etc...
mums till lunch
Ena knippet sparris fick vara huvudingrediens i dagens lunch.
Det blev en himmelsk ungsomelett med gullök, sparris och mynta.
Jag började med att fräsa löken och sparrisen en stund i en gratängform i ugnen tillsammans med lite smör, lite honung och lite salt och peppar. Sen hällde jag på äggstanning kryddat med buljong, färsk mynta, salt och peppar. När det stelnat något sånär strödde jag över riven ost som var kvar från fredagens pizza och lät den få färg. Färdigt.
Jag serverade med en enkel sallad av isbergsallad och tomat och en klick naturell turkisk yoghurt.
Det blev en himmelsk ungsomelett med gullök, sparris och mynta.
Jag började med att fräsa löken och sparrisen en stund i en gratängform i ugnen tillsammans med lite smör, lite honung och lite salt och peppar. Sen hällde jag på äggstanning kryddat med buljong, färsk mynta, salt och peppar. När det stelnat något sånär strödde jag över riven ost som var kvar från fredagens pizza och lät den få färg. Färdigt.
Jag serverade med en enkel sallad av isbergsallad och tomat och en klick naturell turkisk yoghurt.
Lördag
Skönt att vara ledig några dar när jag vet att jag ska jobba fem dagar i följd nästa vecka. Tre dagar på fritids och två dagar som personlig assistent.
Vädermässigt har det varit en händelserik dag idag. Allt från solsken till störtskurar och solregn, men vi såg ingen regnbåge, och vi hörde ingen åska.
Dagens fråga: Om man tar en svartvit bild på en regnbåge,
syns regnbågen då eller blir himlen bara grå?
Fick sparris från Hagalo idag. Det kanske vi kan smaska på till melodifestivalen ikväll.
Vädermässigt har det varit en händelserik dag idag. Allt från solsken till störtskurar och solregn, men vi såg ingen regnbåge, och vi hörde ingen åska.
Dagens fråga: Om man tar en svartvit bild på en regnbåge,
syns regnbågen då eller blir himlen bara grå?
Fick sparris från Hagalo idag. Det kanske vi kan smaska på till melodifestivalen ikväll.
det frodas
Jag tog kvällspromenaden igår. Först hade jag tänkt ta svängen upp till fornborgen som vi brukar göra, men jag ändrade mig och vi gick in på traktorvägen nedanför istället. Det var rätt beslut, det kände jag med en gång. Från fornborgen har man en underbar utsikt, man står högst upp, över allt, och det känns på något sätt tidlöst att vandra omkring där uppe. Går man traktorstigen är man inte över allting utan mitt i det, och det kändes extra tydligt igår. Det småduggade och var fuktigt i luften och i markerna, men temperaturen var behaglig och det gick verkligen att känna hur naturen frodades runt omkring oss. Fukten och värmen har fått naturen att explodera och allting var nytt, fräscht och fullt av kraft och energi. Bäckar porlade, fåglar kvittrade överallt och dofter från blommor, träd, fukt och fruktsamhet löste av varandra. Jag avundades Ziggy som har ett mycket bättre utvecklat luktsinne än vad jag har och kan förstå vad han känner för lukt. Själv kan jag bara ana de starkaste dofterna och att placera dem går oftast inte.
Jag fick en känsla av att jag ville ta av mig naken (men jag gjorde inte det), jag kände mig på något sätt obekväm i min fleesejacka och mina gummistövlar som liksom avskärmade mig från naturen. Kanske är det därför som man ska klä sig i naturmaterial, för att inte avskärma sig? För att lättare känna sig som en del av detta magnifika mästerverk?
Vi tog några avstickare från traktorvägen in i den fuktiga skogsmarken, men det var skymning, och då känner jag mig ofta som en inkräktare i skogen och är extra försiktig. Ibland var jag tvungen att stanna till och bara titta och lyssna, eller blunda och lukta. (och ibland blev jag lite sur på mig själv för jag än en gång hade glömt kameran)
Det frodas ute nu, det finns inget att frukta, sommaren ligger framför oss...
Jag fick en känsla av att jag ville ta av mig naken (men jag gjorde inte det), jag kände mig på något sätt obekväm i min fleesejacka och mina gummistövlar som liksom avskärmade mig från naturen. Kanske är det därför som man ska klä sig i naturmaterial, för att inte avskärma sig? För att lättare känna sig som en del av detta magnifika mästerverk?
Vi tog några avstickare från traktorvägen in i den fuktiga skogsmarken, men det var skymning, och då känner jag mig ofta som en inkräktare i skogen och är extra försiktig. Ibland var jag tvungen att stanna till och bara titta och lyssna, eller blunda och lukta. (och ibland blev jag lite sur på mig själv för jag än en gång hade glömt kameran)
Det frodas ute nu, det finns inget att frukta, sommaren ligger framför oss...
nytt jobb
Idag var jag på mitt nya jobb, vikarierande fritidsledare på föräldrakooperativet i Borgunda. Jag har ansvar för fritidsbarnen, och det var lite omtumlande nu den här första dagen, men jag tror att det kommer gå bra.
Förutom det kommer jag fortfarande jobba som personlig assistent. Jag ska gå brevid på mina lediga dagar så att jag kan vikariera åt Olga i sommar. Detta ger mig en veckas semester om jag får stanna på dagiset fram till de har sommaruppehåll, men sen är det ju inte heltid på någon av platserna så jag får lite lediga dagar och långhelger emellanåt ändå.
Vilken jobblogg det blev, men det är väl det som har kretsat i huvudet de senaste dagarna...
Förutom det kommer jag fortfarande jobba som personlig assistent. Jag ska gå brevid på mina lediga dagar så att jag kan vikariera åt Olga i sommar. Detta ger mig en veckas semester om jag får stanna på dagiset fram till de har sommaruppehåll, men sen är det ju inte heltid på någon av platserna så jag får lite lediga dagar och långhelger emellanåt ändå.
Vilken jobblogg det blev, men det är väl det som har kretsat i huvudet de senaste dagarna...
nu är det inte lika varmt längre...
... men häromdan så invigde rasmus sommaren med ett bad i trädgården.
Efter badet gick han omkring i sin söta badrock. Det är synd att det bara går att ta ett kort på honom innan han upptäcker kameran, ett när han är påväg mot den och sen är han aldeles för nära och sliter den ur handen på mig.
Här har han upptäckt kameran och är påväg för att ta den ifrån mig.
Efter badet gick han omkring i sin söta badrock. Det är synd att det bara går att ta ett kort på honom innan han upptäcker kameran, ett när han är påväg mot den och sen är han aldeles för nära och sliter den ur handen på mig.
Här har han upptäckt kameran och är påväg för att ta den ifrån mig.
ont i halsen
..fast den här gången är det inte på grund av förkylningen. Nästan hela eftermiddagen har jag läst högt ur "Vargbröder - Havets fångar", det går inte att sluta, både Douglas och jag tycker det är lika spännande. Den första boken var minst lika bra, men nu när vi har läst den första och känner huvudkaraktärerna ganska väl är det ännu mer spännande att följa deras äventyr i andra boken. Igår satt vi ute på gräset i två timmar och läste och idag har vi läst minst dubbelt så länge och även om Douglas löste av mig och läste ibland så läste han kanske två kapitel medan jag läste minst tio. Skulle jag kunna titta ner i min egen hals så skulle jag nog se att den var röd av ansträngning. Vi är redan på kapitel 25, och det var bara ett par dagar sen Douglas köpte boken för presentkortet han fick i födelsedagspresent.
Nästa bok kommer inte ut förrän nästa år, och när jag tänkte på det kom jag att tänka på att vi väntade på att tredje boken i triologin om lejonpojken skulle komma ut. Första och andra delen hade vi som högläsningsbok förra våren och vi turades om att läsa, jag, Douglas och Fredrik. De var riktigt bra och vi har pratat om den lite då och då sen dess. Jag kollade upp om den tredje delen hade kommit ut, och det hade den! Jag beställde den med en gång på det billigaste stället och den kommer i nästa vecka. Det ska bli en överraskning, och säkert en rolig sådan när Vargbröder är utläst och min hals förhoppningsvis har läkt.
Jag hoppas nu att det fungerar att posta inlägget, för det har varit lite problem med blogg.se idag...
Nästa bok kommer inte ut förrän nästa år, och när jag tänkte på det kom jag att tänka på att vi väntade på att tredje boken i triologin om lejonpojken skulle komma ut. Första och andra delen hade vi som högläsningsbok förra våren och vi turades om att läsa, jag, Douglas och Fredrik. De var riktigt bra och vi har pratat om den lite då och då sen dess. Jag kollade upp om den tredje delen hade kommit ut, och det hade den! Jag beställde den med en gång på det billigaste stället och den kommer i nästa vecka. Det ska bli en överraskning, och säkert en rolig sådan när Vargbröder är utläst och min hals förhoppningsvis har läkt.
Jag hoppas nu att det fungerar att posta inlägget, för det har varit lite problem med blogg.se idag...
Mina svar
Fick ett önskemål från Jenny att svar på några frågor, här är mina svar:
1. Läser du mycket?
Sen vi flyttade till huset har jag inte lyckats läsa ut en enda bok, det är för mycket som händer. Men annars har det varit en åtgång på ungefär en bok i veckan under vintern.
2. Nämn tre av dina favoritböcker.
Jag älskar ju Paulo Coelhos böcker så "alkemisten" får nog bli en favorit. Sen läste vi ju ut högläsningsboken "Vargbröder" igår (vilket betyder att jag faktiskt har läst ut en bok sen vi flyttade hit), och kanske det är för att böcker är som bäst när man nyss läst dem, men det var riktigt spännande och intressant läsning, ungdomslitteratur i högklass. Den tredje, om vi ska ha lite bredd på det hela, så satte "Jag vet varför burfågeln sjunger" ett djupt intryck på mig (och så ser jag den i hyllan och jag har svårt att komma på någon på rak hand) Men några absoluta favoriter är svårt. Jag glömmer oftast av titeln på böckerna jag har läst, det är bara de delar som gjort starkast intryck som etsar sig fast i mitt inre.
3. Har du någon gång funderat på att skriva själv?
Hmm, det gör jag ju. Jag har bara några kapitel kvar av min bok, som jag tyvärr inte får så mycket tid till som jag vill. Sen skriver jag blogg också så klart, och hittar på lite sånger och ramsor och skriver insändare när jag är arg etc..
4. Är du med i någon bokcirkel/bokklubb?
Näe, men Fredrik är med i Bokfront så vi får en bok i månaden i brevlådan.
5. Köper du oftast pocket eller inbunden?
Jag köper oftast billigt. Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men jag håller med Jenny om att det är lättare att läsa en pocketbok.
1. Läser du mycket?
Sen vi flyttade till huset har jag inte lyckats läsa ut en enda bok, det är för mycket som händer. Men annars har det varit en åtgång på ungefär en bok i veckan under vintern.
2. Nämn tre av dina favoritböcker.
Jag älskar ju Paulo Coelhos böcker så "alkemisten" får nog bli en favorit. Sen läste vi ju ut högläsningsboken "Vargbröder" igår (vilket betyder att jag faktiskt har läst ut en bok sen vi flyttade hit), och kanske det är för att böcker är som bäst när man nyss läst dem, men det var riktigt spännande och intressant läsning, ungdomslitteratur i högklass. Den tredje, om vi ska ha lite bredd på det hela, så satte "Jag vet varför burfågeln sjunger" ett djupt intryck på mig (och så ser jag den i hyllan och jag har svårt att komma på någon på rak hand) Men några absoluta favoriter är svårt. Jag glömmer oftast av titeln på böckerna jag har läst, det är bara de delar som gjort starkast intryck som etsar sig fast i mitt inre.
3. Har du någon gång funderat på att skriva själv?
Hmm, det gör jag ju. Jag har bara några kapitel kvar av min bok, som jag tyvärr inte får så mycket tid till som jag vill. Sen skriver jag blogg också så klart, och hittar på lite sånger och ramsor och skriver insändare när jag är arg etc..
4. Är du med i någon bokcirkel/bokklubb?
Näe, men Fredrik är med i Bokfront så vi får en bok i månaden i brevlådan.
5. Köper du oftast pocket eller inbunden?
Jag köper oftast billigt. Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men jag håller med Jenny om att det är lättare att läsa en pocketbok.
Två små som kan gå mig på nerverna
Då Fredrik och Douglas skulle iväg på en informationsträff om solfångare (jag och rasmus skulle också med egentligen men men jag kände att jag inte pallade att ha med våran vilding någonstans där det är meningen att man ska sitta och lyssna) så skulle jag, innan de gick, ta med mig våran Ziggy på en promenad. Men han vägrade. Jag lockade med honom en bit, sen satte han sig ner och tittade frågande på mig. Samma sak upprepades var tionde meter och ju lägre vi kom hemifrån desto svårare var det att locka honom med mig. Tillslut vände han och sprang hemåt. Jag fick honom att stanna, men definitivt inte att följa med åt mitt håll, han ville hem till husse. Jag måste koppla honom och släpa med honom om han ska följa med, eller få med mig katterna för då blir det mer fart i vovven. Jag vet inte varför han har börjat trotsa mig så. Förut så reagerade han bara så när det var blött och tråkigt väder, men nu, när det är så underbart väder ute, varför vill han inte följa med? Är det för att jag är förkyld och han märker att mina lockrop och glädjeskutt är framtvingade? Måste få lite fart på den där hunden.
Sen är det rasmus då. Tre gånger om dan ska vi få honom att somna, och oftast är det jag som håller i det. Eftersom han är så i farten hela tiden måste han sova både på förmiddagen och eftermiddagen för att inte bli för grinig, och sen ska han somna för kvällen också. Den senaste månaden har jag äntligen lyckats få honom att somna i sängen istället för i famnen, och det är ett stort framsteg, men det tar ju en sån tid, och han är så envis...
Först lägger jag honom ner, med nappen i munnen och kaninen och ankan i händerna, jag lägger en av mina händer i ett fast grepp om hans ben, för annars slänger han med dem och ligger med dem rätt ut åt sidorna så fötterna åker ut mellan spjälorna, med andra handen klappar jag honom på huvudet medan jag sjunger en vaggsång, eller en annan sång, eller tillslut en påhittad "nu så ska du sova, annars blir jag tokig" sång. Detta kan pågå i säkert en halvtimma ibland, och slutar jag sjunga, eller slutar klappa honom på huvudet, eller släpper hans ben, så börjar han gråta alternativt reser sig upp.
Inte konstigt att man blir galen i den här familjen...
Tog nya bilder på magnolian idag, nu är hon nästan helt utslagen och så vacker...
Sen är det rasmus då. Tre gånger om dan ska vi få honom att somna, och oftast är det jag som håller i det. Eftersom han är så i farten hela tiden måste han sova både på förmiddagen och eftermiddagen för att inte bli för grinig, och sen ska han somna för kvällen också. Den senaste månaden har jag äntligen lyckats få honom att somna i sängen istället för i famnen, och det är ett stort framsteg, men det tar ju en sån tid, och han är så envis...
Först lägger jag honom ner, med nappen i munnen och kaninen och ankan i händerna, jag lägger en av mina händer i ett fast grepp om hans ben, för annars slänger han med dem och ligger med dem rätt ut åt sidorna så fötterna åker ut mellan spjälorna, med andra handen klappar jag honom på huvudet medan jag sjunger en vaggsång, eller en annan sång, eller tillslut en påhittad "nu så ska du sova, annars blir jag tokig" sång. Detta kan pågå i säkert en halvtimma ibland, och slutar jag sjunga, eller slutar klappa honom på huvudet, eller släpper hans ben, så börjar han gråta alternativt reser sig upp.
Inte konstigt att man blir galen i den här familjen...
Tog nya bilder på magnolian idag, nu är hon nästan helt utslagen och så vacker...
Lurad!
Det var igår jag upptäckte det, att jag hade blivit lurad.
Ända sen snön hade smält så pass att det var möjligt att promenera runt i trädgården har jag letat efter magnolierna. Det ska finnas en vit, en rosa och en som aldrig har blommat.
Jag lyckades hitta den rosa genom att titta på bilden i pärmen som förre ägaren lämnat kvar och genom numret som jag hittade på busken, men den vita kunde jag inte finna.
Länge gick jag och letade efter nummer 210 och tittade noga på bilden för att se om jag kunde hitta några ledtrådar om var den var placerad, men nej.
Igår hittade jag den. Jag skulle gå och prata med Douglas som låg och läste i hängmattan och fick en chock;
Den stora vackra viden, med de stora ludna videkissarna, som jag svär att jag såg skimmra i gult någon dag tidigare hade förvandlats till en ståtlig magnolia med stora vita blommor. Jag hade blivit lurad, eller lurat mig själv skulle man kunnat säga. Jag var så säker på att det var en stor, vacker vide som jag hade i trädgården, så säker att jag inte ens hade tittat på numret.
Så kan det gå...
Här är en bild på magnolian som den såg ut idag på eftermiddagen:
På denna bilden kan man se baken på våran nya bil i bakgrunden...
Också vår käre vovve är värd att visas upp, nu snart tretton veckor.
Ända sen snön hade smält så pass att det var möjligt att promenera runt i trädgården har jag letat efter magnolierna. Det ska finnas en vit, en rosa och en som aldrig har blommat.
Jag lyckades hitta den rosa genom att titta på bilden i pärmen som förre ägaren lämnat kvar och genom numret som jag hittade på busken, men den vita kunde jag inte finna.
Länge gick jag och letade efter nummer 210 och tittade noga på bilden för att se om jag kunde hitta några ledtrådar om var den var placerad, men nej.
Igår hittade jag den. Jag skulle gå och prata med Douglas som låg och läste i hängmattan och fick en chock;
Den stora vackra viden, med de stora ludna videkissarna, som jag svär att jag såg skimmra i gult någon dag tidigare hade förvandlats till en ståtlig magnolia med stora vita blommor. Jag hade blivit lurad, eller lurat mig själv skulle man kunnat säga. Jag var så säker på att det var en stor, vacker vide som jag hade i trädgården, så säker att jag inte ens hade tittat på numret.
Så kan det gå...
Här är en bild på magnolian som den såg ut idag på eftermiddagen:
På denna bilden kan man se baken på våran nya bil i bakgrunden...
Också vår käre vovve är värd att visas upp, nu snart tretton veckor.
Varma, vackra, soliga vårdag....
Jag fick jobba idag, fram till tretiden, men sen var det hem och njuta i gräset med den lille solstållen:
Några timmar senare tog vi våran nya kombi och åkte hem till Olga & Dano för årets första grillning.
Douglas spelade vacker musik för oss,
och Rasmus myste med moster Olga,
Men nu är vi jättetrötta. Rasmus däckade i bilen hem och mina ögonlock är tunga, tunga.....
Hoppas på fler varma dagar....
Några timmar senare tog vi våran nya kombi och åkte hem till Olga & Dano för årets första grillning.
Douglas spelade vacker musik för oss,
och Rasmus myste med moster Olga,
Men nu är vi jättetrötta. Rasmus däckade i bilen hem och mina ögonlock är tunga, tunga.....Hoppas på fler varma dagar....
titta vad vi kan
rasmus, vil__LLDU skRIVA LITE vg bh<dffffffffffffh vi kan skriva något roligt tillzAAQRFT3F2FTGTFTRsammans A34A3X343 § ssssssssssssssst TITTATITTATITTA
LEK INTE MED TELEFONEN! titta här rasmuswe ufytjgttxs dÄR v - A
ska vi v3wQ posta inlägget nu rasmusevbb
LEK INTE MED TELEFONEN! titta här rasmuswe ufytjgttxs dÄR v - A
ska vi v3wQ posta inlägget nu rasmusevbb
nya grannar
...å så har det flyttat in ett par flugsnappare i holken på pilen.
bort med egencensuren
Det är ju så, med låtar, de kommer liksom farande från ingenstans, om man låter dem.
Länge trängde jag bort fåniga rim och konstiga melodislingor som dök upp i mitt huvud, bara för att det inte lät som det "skulle". Men jag har blivit bättre på senare år.
När jag lagar mat kräver jag ju inte att det ska bli gourmetkäk, och när jag påtar i trädgården så måste jag ju inte vara expert med en gång, varför skulle jag då kräva att jag, om jag skulle tillåta mig själv att skriva låtar, måste få dem att låta som det jag hör på skivor och i radion. Det är klart att låtarna ska få låta som de själva vill, det finns ju inga gränser, eller hur.
Två låtar har jag pusslat ihop sen vi flyttade hit. Det är ingenting jag har arbetat på, jag har bara låtit dem komma, och de verkar fylla sin funktion ganska bra.
Den första är energi-låten. Den kom först som ett gäng ackord på gitarren, sen kom melodin och dagen efter, eller nästa gång jag plockade fram guran, kom texten:
"Tänk att allting som finns
det är energi i allt som vi ser
Solen som ger oss liv
det är energi och du och jag med
Ingenting försvinner någonsin härifrån
det bara ändrar skepnad
och sen så kommer det igen på ett helt annat sätt
det är energi, energi, energi, energi.....
Energin behöver plats för förändring
den står aldrig still
och om du låter energin föra dig
tar den dig dit du vill
Ingenting försvinner någonsin härifrån...."
Ja, ja, något sånt var det iallafall, och den är faktiskt ganska energigivande, det är svårt att inte le och dansa lite när man sjunger den.
Den andra låten, motivations-låten, har jag inte skrivit med gitarren som hjälpmedel. Melodin kom till mig när jag flyttstädade i lägenheten i svalöv, och texten kom flera veckor senare. Jag skrev ner den för första gången nu på morgonen, och den går ungefär såhär:
"Ibland så är det tungt och minsta uppgiften kan kännas svår
Du skjuter upp till morgondagen det du skulle gjort igår
Det finns så mycket annat roligare som du kunde göra nu
Men den enda som kan göra det som måste göras det är du
Kom igen, det är ju du som vill ha jobbet gjort
Kom igen och gör det nu så är det över fort
Visst kan det kännas meningslöst när allt måste göras om igen
Men om du inte gör det nu så blir det aldeles för mycket sen
Och du vet säkert om att det går rätt fort bara du sätter fart
Om du kan kalla det för karmayoga och njuta är det underbart
Kom igen, det är ju du som vill ha jobbet gjort
Kom igen och gör det nu så är det över fort."
Den här är jag faktiskt riktigt nöjd med för den fyller verkligen en funktion. Så länge jag inte är så nere att jag inte kan sjunga så är den starkt motiverande och kan lätt få mig att börja diska eller städa eller något annat som egentligen kan vara riktigt tråkigt.
Det blir väl inga radiohits, men det är riktigt bra terapi att skiva lite, och att pussla ihop en låt tror jag är riktigt bra för själen.
Länge trängde jag bort fåniga rim och konstiga melodislingor som dök upp i mitt huvud, bara för att det inte lät som det "skulle". Men jag har blivit bättre på senare år.
När jag lagar mat kräver jag ju inte att det ska bli gourmetkäk, och när jag påtar i trädgården så måste jag ju inte vara expert med en gång, varför skulle jag då kräva att jag, om jag skulle tillåta mig själv att skriva låtar, måste få dem att låta som det jag hör på skivor och i radion. Det är klart att låtarna ska få låta som de själva vill, det finns ju inga gränser, eller hur.
Två låtar har jag pusslat ihop sen vi flyttade hit. Det är ingenting jag har arbetat på, jag har bara låtit dem komma, och de verkar fylla sin funktion ganska bra.
Den första är energi-låten. Den kom först som ett gäng ackord på gitarren, sen kom melodin och dagen efter, eller nästa gång jag plockade fram guran, kom texten:
"Tänk att allting som finns
det är energi i allt som vi ser
Solen som ger oss liv
det är energi och du och jag med
Ingenting försvinner någonsin härifrån
det bara ändrar skepnad
och sen så kommer det igen på ett helt annat sätt
det är energi, energi, energi, energi.....
Energin behöver plats för förändring
den står aldrig still
och om du låter energin föra dig
tar den dig dit du vill
Ingenting försvinner någonsin härifrån...."
Ja, ja, något sånt var det iallafall, och den är faktiskt ganska energigivande, det är svårt att inte le och dansa lite när man sjunger den.
Den andra låten, motivations-låten, har jag inte skrivit med gitarren som hjälpmedel. Melodin kom till mig när jag flyttstädade i lägenheten i svalöv, och texten kom flera veckor senare. Jag skrev ner den för första gången nu på morgonen, och den går ungefär såhär:
"Ibland så är det tungt och minsta uppgiften kan kännas svår
Du skjuter upp till morgondagen det du skulle gjort igår
Det finns så mycket annat roligare som du kunde göra nu
Men den enda som kan göra det som måste göras det är du
Kom igen, det är ju du som vill ha jobbet gjort
Kom igen och gör det nu så är det över fort
Visst kan det kännas meningslöst när allt måste göras om igen
Men om du inte gör det nu så blir det aldeles för mycket sen
Och du vet säkert om att det går rätt fort bara du sätter fart
Om du kan kalla det för karmayoga och njuta är det underbart
Kom igen, det är ju du som vill ha jobbet gjort
Kom igen och gör det nu så är det över fort."
Den här är jag faktiskt riktigt nöjd med för den fyller verkligen en funktion. Så länge jag inte är så nere att jag inte kan sjunga så är den starkt motiverande och kan lätt få mig att börja diska eller städa eller något annat som egentligen kan vara riktigt tråkigt.
Det blir väl inga radiohits, men det är riktigt bra terapi att skiva lite, och att pussla ihop en låt tror jag är riktigt bra för själen.